Facebook
Twitter
Pinterest

Möt två av våra stugvärdar

Är du nyfiken på hur vardagen är för våra ideellt arbetande stugvärdar utmed Kungsleden? Här kan du ta del av några intryck från två av våra återkommande stugvärdar som beskriver hur tillvaron kan te sig när man befinner sig i väglöst land.

En stugvärd berättar – Trygghet, teknik och möten på fjällstugorna

Greger Mellbert har jobbat som stugvärd i princip varje år sen millenniumskiftet. I flera olika fjällstugor, men framförallt runt Kungsleden och Abisko. Där spenderade Greger mycket tid som barn och känner sig hemma. Den härligaste perioden att vara på fjället är enligt Greger när vintern börjar övergå i vår, då kan man fortfarande åka skidor men ljuset kommer tillbaka mer och mer.

Till vardags jobbar Greger för ett stort telekomföretag med bas i USA. Det blir mycket jobb och långa pass stillasittandes inomhus. Därför tycker han att det är en befriande känsla när han får komma tillbaka till fjällen. Att se solen gå upp över de höga topparna och värma de djupa dalarna där han brukade springa som grabb. I unga år var Greger aktiv inom friidrott och löpning och tack vare vänner till familjen fick han möjligheten att spendera långa perioder i trakterna kring Abisko. Här kunde han syssla med sina intressen och vara ute och springa i den friska luften och vackra naturen. Eftersom snön ligger kvar länge i fjällen blev Greger van vid det mjuka underlaget och åkte gärna upp tidigt på året för att kunna springa i snön. Den bästa perioden att spendera i fjällen är under vintervåren tycker Greger. Att ha den härliga snön att åka skidor på och samtidigt se hur dagarna blir ljusare och snön långsamt försvinner i en takt fylld med längtan till vad som ska komma men avsaknad av vad som varit.

Teknik i väglöshet
Eftersom Greger jobbar i telekom-branschen så är det en självklarhet att ligga i framkant med utvecklingen. Detta har följt med in i livet som stugvärd. Därför gick Greger i spetsen tillsammans med flera på STF för att göra det möjligt att utrusta fjällstugorna med satellittelefon i början av 2000-talet. En teknik som nu prövas att användas på ett sätt så att STFs fjällstugor ska kunna erbjuda kortbetalning till gästerna inom en snar framtid. ”Det tror jag skulle kunna underlätta en hel del för många gäster. Inte minst för de utländska som slipper leta upp växelkontor och hålla på med de olika valutakurserna. Men också för barnfamiljerna som kanske vill bo på stugorna och har med sig barn då kan det röra sig om väldigt mycket kontanter de behöver bära med sig under deras vandringar.”

Vintervardag
Att fylla på lagret av vatten och ved är ständiga projekt under vinterdagarna. Vattnet kan stundtals bli en riktig utmaning ”ibland blir det riktigt spännande, som när det är full snöstorm och det blåser så att man inte ser annat än vitt utanför dörren, men vattnet måste ändå hämtas” säger Greger. Vattenhålet fryser också ofta igen och måste huggas upp inför varje påfyllning. Gästerna är väldigt hjälpsamma och delar gärna bördan med stugvärdarna. Eftersom de flesta varit ute i kylan hela dagen blir den ständigt brinnande kaminen en naturlig samlingsplats där gäster möter varandra och stugvärdarna sitter med och filosoferar. Eftersom det oftast är färre gäster på vintern tycker Greger att stämningen blir annorlunda. ”Det är mindre grupper och elden blir en samlingspunkt som gör det lättare att prata med varandra. Det är skillnad från sommaren då alla gärna är utomhus hela kvällen.

En vinter Greger särskilt minns är när han var värd för STF Singi Fjällstuga längst med Kungsleden. Vid Singi var det två stugvärdar och Gregers kollega Jan Bolander hade kommit på ett sätt att göra pizza i fjällstugan. ”Det blev rejäl succé på stugplatsen när vi kunde bjuda på nygräddad pizza till gästerna” berättar Greger. Gästerna som skidade upp och ner längs leden fick ett gott minne som de uppenbarligen gillade att dela med sig av för ryktet om den hemmagjorda pizzan spred sig bland både gäster och personal i trakterna. En dag kom ett helt gäng av personalen från Kebnekaises fjällstation fullpackade med nya ingredienser och färska grönsaker. ”Pizza hade de ju inte ens lyckats göra i köket på Kebnekaise på den tiden så till sist kom även kocken på besök för att se hur vi gjorde pizzan på fjället” skrattar Greger.

Att vara stugvärd under vintern innebär att erbjuda gäster boende, värme, säkerhet och rådgivning. ”Man blir som en tusenkonstnär här ute, det är ett sånt otroligt utbytte att träffa och prata med alla dessa olika människor” tycker Greger.

Möten
Genom möten med gästerna i stugan har Greger kunnat uppmärksamma en skiftning i målgruppen. Fler gäster kommer resande allt längre ifrån, antagligen för att Sverige och Norden ses som exotiskt och det är med förhoppningar om att uppleva naturen och dess fenomener som lockar. En gång för ett par år sedan kom en hel skolklass från Qatar och gästade stugan där Greger var värd. ”De hade med sig erfarna guider eftersom ingen av dem sett snö tidigare och än mindre stått på ett par skidor, men det var intressant att se deras hängivenhet för vad vi har att erbjuda i Sverige”.

Ett annat kärt minne är när det kom tre svenska killar som vandrade med ett par tjejer från Australien. Efter några år kom de här killarna tillbaka och hade en fråga till Greger. ”De undrade om gästböckerna vi har liggandes på stugorna sparas”. Det visade sig att killarna hade tappat kontakten med tjejerna från Australien och nu ville de leta igenom gästböckerna för att se om adresserna till tjejerna fanns där. Självklart sparades böckerna och till sist hade killarna hittat adresserna. Sen gick det ytterligare ett par år och en dag kom två av killarna tillbaka och det visade sig att de nu var gifta med tjejerna från Australien. ”Det visar verkligen vilka fantastiska möten som sker ute på fjället och vikten att fylla i sin adress i böckerna. Man vet aldrig när det finns en beundrare där ute” säger Greger.

Upplevelser
Vintertid är det mycket hundspann som passerar stugorna. Greger minns en vinter när han fick möjlighet att åka med på skidor bakom ett hundspann. Där stod han och njöt av den friska vinden i ansiktet och den härliga naturen som ven förbi. Det enda som hördes var skidornas glid och hundarnas tysta fotsteg. Greger åkte med till nästa stuga för att sen skida tillbaka för egen maskin. ”Det var en riktigt häftig upplevelse att bli dragen av ett gäng hundar på det sättet”.

Just skidåkning i fjället är unikt och har tagit med Greger till flera fantastiska platser i vinterparadiset runt Kungsleden. En av hans favoritsträckor är att ta sig på vanliga längdskidor upp emot Abiskojaure, där finns en fryst jokk som snön ofta ligger jämn och fin på. ”Det finns ingen underbarare känsla än att sträcka ut benen ordentligt när man skejtar fram, skaren på snön är hård och allt som hörs är hur det sjunger om skidorna. Då kan man verkligen njuta” säger Greger.

En stugvärds vardag – Norrsken, höstfärger och fjällöpning vid Abiskojaure

Hej, Jag heter Ellinor Algin och jag har arbetat som stugvärd sedan 2009 i flera olika stugor längs med eller i närheten av Kungsleden, såsom i Abiskojaure, Vistas, Tjäktja och Tarfala. Till vardags är jag yrkesfotograf i Stockholm.

I mitt vanliga arbete sitter jag mycket framför dataskärmen och bildbearbetar. Och en dag kände jag; ”Tänk att få arbeta utomhus istället, i väder och vind och i olika årstider. Och tänk att få arbeta med kroppen! Och tänk om det var ute på fjället!” När chansen att få gå STFs stugvärdskurs dök upp så tog jag den direkt, och det har jag inte ångrat en sekund. Jag har under åren fått träffa massor av gäster och kollegor som delar samma brinnande intresse för fjällen. När man träffar någon ute på fjället eller på stugplatsen är inte frågan ”Vad jobbar du med?” eller ”Var bor du?”, utan ”Vilket håll kommer du ifrån?” eller ”Vart är du på väg?”.

En dag på stugplatsen
Det fantastiska med att vara stugvärd är just att det inte finns några ”vanliga dagar”. Man vet nämligen inte riktigt vad som ska hända just den dagen. Hur kommer vädret att vara, vilka gäster kommer att dyka upp och vad kommer vi att dela för samtal och upplevelser tillsammans? Förvånansvärt många gäster är internationella och vissa dagar pratar man bara engelska, lite knackig tyska och ibland blir det teckenspråk, tex om gästerna talar endast ryska.

Det finns dock några sysslor som man bör göra varje dag. Och den kanske viktigaste av dem alla är: Lyssna på P1:s väderprognos klockan 06:55 varje morgon. För en av de vanligaste frågorna man får av gästerna är: ”Hur blir vädret?”. På morgonen är det full aktivitet i stugorna. Gästerna fixar med frukost och packning, vädring av sängkläder, huggning av ved, hämtning av vatten och städning. Det är det som är härligt med boende i fjällstugorna, alla hjälps åt och man lämnar stugan såsom man själv önskar finna den.

När de flesta har gett sig av, tar jag tag i mina stugvärdssysslor som sophantering, återvinning, gasoltuber och driften av stugplatsens alla byggnader såsom bastu, butik, gästhus, vedbod, dass och förråd. Mitt på dagen försöker jag ge mig ut på en tur, kanske in i någon närliggande dalgång, eller upp på någon topp. I Abiskojaure finns många möjligheter till terränglöpning och jag har fått en del fina löpturer upp på Kårsanjuonje, uppför Keronbacken och vid sjön Alesjaure. Många gäster uppskattar om man kan ge tips på smultronställen i närheten eller längs leden, och ett bra sätt att lära känns sina omgivningar är just att ta en löptur!

På eftermiddagen brukar de nya gästerna komma en efter en. Jag hälsar dem välkommen och de får sina sängplatser. Butiken hålls öppen och brukar vara populär att handla i. Efter en god middag kanske det också blir en bastu och dopp i sjön. När alla gäster krupit till kojs brukar jag tända en brasa i stugvärdsrummet, koka lite te och ibland njuta av en hembakad sockerkaka!

Mat i stugan
Min favoritmat på fjället är risotto med trattkantarell, oregano och riven parmesan. På de större stugplatserna brukar det finnas risotto att köpa i butiken. Min favoriträtt bygger på att man tar med sig en bit parmesanost och torkade svampar (gärna trattkantareller). Blötlägg först kantarellerna i osaltat varmt vatten (cirka 50 grader) i minst 15 minuter. Koka under tiden risotton enligt instruktioner på paketet. Blanda sedan de avrunna svamparna och blanda i riven parmesan. Som kronan på verket kan man toppad med torkad oregano. (Finns inte risotto i butiken, välj tortellini.) Torkad mat behåller ofta smakämnen och färg bra, är nyttig och väger nästan ingenting. Boktips: Torka mat, 2012 från Calazo Förlag.

Ett kul minne från Abiskojaure var en kväll i september.
Norrskenet hade börjat visa sig och jag gick ut och spanade varje kväll. Äntligen fick jag syn på det. Det började svagt i ljust vitt och grönt. Jag kastade mig in i den varma stugan och skrek: ”Birgittaaa, nu är det dags! Norrskensdags!” Birgitta var min stugvärdskollega och skulle nu bli min fotoassistent för kvällen. Min plan var att skriva ord i mörkret men en pannlampa. Bakgrund skulle vara stugvärdsstugan och norrsken på himlen. Men norrsken kan man ju inte styra.

Vi fick jobba snabbt innan det försvann. Jag dirigerade stackars Birgitta fram och tillbaka för att få till bästa komposition. Hennes uppgift var att skriva ”STF” med pannlampan i handen. Exponeringstiden var cirka 1-1,5 minut. Men när vi sedan kikade på kamerans display för att se hur bilden blev upptäckte vi till vår stora förtret att texten var spegelvänd eftersom hon stod mot kameran. Men vi gav inte upp. Helt stelfrusna efter en timmes otaliga försök med spegelvända bokstäver, olika slutartider och norrsken som försvann då och då fick vi äntligen till vår bild! Snacka om att vi var stolta. ”Allt för konsten!”