Just nu har vår fjällbokning och kundservice långa svarstider eftersom så många vill nå oss. Alla bokningsbara övernattningar kan du boka själv direkt här på webbplatsen. Hittar du inte det du söker behöver du ändra datum. Läs mer om hur vi anpassat för att kunna välkomna dig tryggt i sommar här och hur du kan stötta STF här.

STFs Riktlinjer

Detta är Svenska Turistföreningens "Riktlinjer i turism-, frilufts-, natur- och kulturfrågor". Riktlinjerna antogs på Riksstämman 2020.

Sammanfattande riktlinjer

STF ska verka för en hållbar utveckling där hänsyn tas till ekonomiska, sociala och miljömässiga perspektiv. Samtidigt ska STF företräda medlemmarnas intressen i frågor där olika mål kan stå i konflikt med vararandra. Styrelsen för STF har därför identifierat fyra områden där det är särskilt angeläget att utveckla STFs ståndpunkter. Riktlinjerna ska ge medlemmar och anställda en kompass över de värden föreningen vill verka för. De sammanfattas översiktligt på denna sida, men för en fullständig redogörelse hänvisas till hela dokumentet RIKTLINJER för Svenska Turistföreningen i turism-, frilufts-, natur- och kulturfrågor.

1. Hållbar turism
STF ska verka för en hållbar turism och erbjuda resmål, boende, aktiviteter och andra produkter som medför minsta möjliga negativa påverkan på omgivningen. Det innebär att STF ska verka för att turismutvecklingen i Sverige positivt bidrar till natur- och kulturmiljöer och lokala samhällen. STF vill särskilt lyfta fram betydelsen av hållbara transporter och bra kommunikationer, en effektiv energianvändning och lokalt producerad mat.

2. Friluftsliv för alla
STF verkar för ett friluftsliv som är attraktivt och tillgängligt för många olika grupper i samhället. Det innebär goda möjligheter till naturupplevelser, välbefinnande, social gemenskap och ökad kunskap om natur och kultur oberoende av ekonomiska, fysiska och andra förutsättningar. Det är därför viktigt att människor har god tillgång till närområden för rekreation där de bor. STF vill också lyfta fram betydelsen av en bullerfri och ren natur i samband med friluftsliv.

3. Tillgänglig natur och kultur
Landskapets tillgänglighet är av stor betydelse medlemmarnas möjligheter till natur- och kulturturism. Därför vill STF värna allemansrätten och verka för ett ändamålsenligt strandskydd som tar tillvara på friluftslivets intressen. STF är positiv till inrättandet av leder av bra kvalitet för olika aktiviteter. Även information och annan vägledning är viktig för tillgängligheten och bidrar till en ökad säkerhet.

4. Skydd av värdefulla natur- och kulturmiljöer
STF anser att det är angeläget att värdefulla natur- och kulturmiljöer inventeras, bevaras och synliggörs. Vid inrättande av nationalparker, naturreservat och andra former av skydd för natur och kultur ska stor hänsyn tas till friluftslivets behov, både vad gäller olika former av tillrättaläggning och möjligheten att uppleva orörd natur.

Rollfördelning inom STF
Många av de frågor riktlinjerna omfattar kräver samverkan mellan STFs olika engagemangsformer, styrelsen och kansliet. Detta finns närmare beskrivet avslutningsvis i STFs Riktlinjer för turism-, frilufts-, natur- och kulturfrågor.

Riktlinjernas syfte och utformning

STF anser att det är en angelägen uppgift för föreningen att bevaka och delta i utvecklingsarbetet kring turism, friluftsliv samt tillgänglighet och skydd av natur- och kulturmiljöer, så att det prioriteras i samhällsplaneringen för medlemmarnas bästa. Syftet med Riktlinjerna är att ge medlemmar och anställda en kompass över de värden föreningen vill verka för.

Riktlinjerna är organiserade efter fyra områden:

1. Hållbar turism
2. Friluftsliv för alla
3. Tillgänglig natur och kultur
4. Skydd av värdefulla natur- och kulturmiljöer

I ett avslutande avsnitt beskrivs rollfördelningen mellan föreningens olika aktörer (lokalavdelningarna, styrelsen, kansliet, medlemsombud mm).

STFs verksamhet ska styras i enlighet med Riktlinjerna i detta dokument, vilket förtydligas i STFs verksamhetsinriktning samt olika interna styrdokument omfattande bland annat varuinköp, avfallshantering, energisystem och motorfordonsanvändning med sikte på att minimera miljöbelastningen och främja en mer hållbar utveckling av verksamheten.

Riktlinjerna fastställdes vid 2006 års riksstämma och reviderades med tillägg för turism- och energifrågor på riksstämman 2012. En mer genomgripande revidering gjordes till riksstämman 2020.

Utgångspunkter

Svenska Turistföreningen (STF) har till ändamål att främja medlemmarnas intresse av och möjligheter till natur- och kulturturism i Sverige (§1 Ändamål och uppgifter). STF gör detta genom att; främja och utveckla friluftsliv och turism som utgår från upplevelsen av natur och kultur; värna och informera om natur, kultur och miljö i Sverige utifrån ett turistiskt perspektiv; verka för och sprida kunskap om hållbar turism; erbjuda medlemmarna prisvärda övernattningsmöjligheter och berikande aktiviteter; och i övrigt företräda medlemmarnas intressen inom våra verksamhetsområden.

STF är en av Sveriges största ideella föreningar. Sedan 1885 har vi gjort det möjligt för fler att upptäcka Sveriges natur- och kultur. För att göra det på ett bra sätt också i framtiden kommer krävas bland annat bättre möjligheter att turista hållbart, bra boenden runt om i landet, att vi slår vakt om landskapets natur- och kulturvärden samt tillgänglighet genom allemansrätten, och inte minst att vi ger inspiration och guidning till nya äventyr och upplevelser. Det är också viktigt att STF bildar opinion kring frågor som är av stor betydelse för verksamheten och medlemmarnas intressen.

Allt fler människor reser och STF verkar inom en växande och allt mer konkurrensutsatt besöksnäring. Det skapar många möjligheter, både socialt och ekonomiskt, men kan också innebära utmaningar för exempelvis miljö och lokalsamhällen. En mer hållbar turism är på lång sikt en ödesfråga, både för näringen och människors möjligheter att resa och uppleva nya platser. Här kan STF, och inte minst alla medlemmar, positivt bidra till utvecklingen på flera sätt.

En utgångspunkt för all verksamhet inom STF är därför att verka för en mer hållbar utveckling i enlighet med de globala målen och Agenda 2030. Det innebär bland annat att hänsyn ska tas till ekonomiska, sociala och miljömässiga perspektiv. Samtidigt är det viktig att STF företräder medlemmarnas intressen i frågor där olika mål eventuellt står i konflikt med vararandra. Styrelsen för STF har därför identifierat fyra områden där det är särskilt angeläget att utveckla STFs ståndpunkter, vilka utvecklas i nedanstående riktlinjer.

Gränsen mellan turism och friluftsliv är sällan skarp. Med friluftsliv menas vistelse utomhus i natur- eller kulturlandskapet för välbefinnande och naturupplevelser utan krav på tävling. Många av STFs medlemmar utövar friluftsliv, dels med lokalavdelningen på hemmaplan, men kanske framför allt som natur- och kulturturister i samband med besök på STFs anläggningar. Friluftsliv kan vara många olika aktiviteter, sommar som vinter, och sker i olika miljöer. Friluftsliv kan bidra till regional utveckling genom naturturism, bättre folkhälsa, välbefinnande och kunskap om naturen och kulturarvet. Därför är det viktigt för STF att bevaka förutsättningarna för våra medlemmar att utöva friluftsliv. En viktig utgångspunkt i det avseendet är de tio målen för främjande av friluftsliv i Sverige som riksdagen beslutat om (www.naturvardsverket.se/Friluftsmalen).

Såväl turism som friluftsliv är beroende av god tillgång till natur- och kulturmiljöer av hög kvalitet. Åtskilliga, inte minst bland STFs medlemmar, anser att natur- och kulturupplevelser ger förbättrad livskvalitet. Tillgång till natur och kultur lockar människor till aktiviteter som också främjar hälsan. Den attraktiva miljön, natur- och kulturupplevelserna behöver då finnas inte bara på avstånd, dit människor reser under sin semester, utan också i bostadens närmiljö. Sveriges riksdag har beslutat om 16 miljökvalitetsmål (www.sverigesmiljomal.se), varav åtta innehåller preciseringar kring friluftsliv. STF ställer sig positiv till miljömålen eftersom fungerande ekosystem, biologisk mångfald och god hushållning med naturresurserna är grundläggande förutsättningar för den turism STF representerar.

1. Hållbar turism

STF ska generellt verka för en hållbar turism och erbjuda resmål, boende, aktiviteter och andra produkter som medför minsta möjliga negativa påverkan på omgivningen. Det innebär att STF ska verka för att turismutvecklingen i Sverige positivt bidrar till natur- och kulturmiljöer och lokala samhällen. STF ska dessutom verka för att kriterier och principer för en hållbar turism vidareutvecklas och tillämpas av såväl STF som andra aktörer inom svensk besöksnäring, offentliga organisationer och civilsamhället. För uppnå detta är det angeläget att STF är en aktiv part i framtagande och genomförande av strategiska initiativ och utvecklingsarbete initierat av såväl den politiska ledningen (på alla nivåer) som besöksnäringen och organisationer inom friluftslivs- natur- och kultursektorerna.

Hållbara transporter och bra kommunikationer

Turism bygger på att människor förflyttar sig till och från olika platser. I linje med en hållbar utveckling av svensk turism så understryker STF vikten av hållbara transporter och bra kommunikationer till attraktiva natur- och kulturområden i hela Sverige. STF ska verka för fler och bättre kollektiva transportmöjligheter till boenden och attraktioner. Andra former av infrastruktur såsom leder för vandring, skidåkning, cykling, paddling m.m. samt platsrelaterad information fyller en viktig funktion för naturens och kulturens tillgänglighet och människors möjligheter till upplevelser, men också som skydd från oönskad påverkan. En väl utbyggd digital infrastruktur i hela Sverige är också till gagn för en mer hållbar turism i framtiden. STF anser att samhället tillsammans med besöksnäringen och friluftslivets olika aktörer har en viktig uppgift att ta ansvar för infrastruktur och information som bidrar till en mer hållbar turism och ökar tillgängligheten för människor med olika behov och intressen.

Effektiv energianvändning

En hållbar natur- och kulturturism har många beröringar med de energifrågor som dagens samhälle brottas med. Det gäller inte minst omställningen från fossila bränslen till förnybara energikällor. Turismen i sig innebär energiförbrukning eftersom det krävs någon form av transport till och från resmålet, uppvärmning av boenden etc. Samtidigt är en del av turismens tjusning just upplevelsen av nya platser som stimulerar till möten mellan människor. STF ska i sin egen verksamhet så långt som möjligt eftersträva miljövänliga transportmedel, låg energiförbrukning och miljövänliga energikällor.

Olika energisystem påverkar också rekreationslandskapet på olika sätt, inte minst visuellt genom t.ex. vattenkraft och etablering av vindkraftsparker. STF stödjer förnybara energikällor, men anser samtidigt att stor hänsyn ska tas till friluftslivet och turismens intressen vid nya etableringar.

Lokalt producerad mat

Mat utgör en viktig del i den turistiska upplevelsen och en stor mängd livsmedel hanteras på STFs anläggningar, också i väglöst land. Därför är det särskilt viktigt att hantering av livsmedel blir så hållbar som möjligt, i alla led där STF kan påverka. Här finns också väsentliga målkonflikter. Produktion av animaliska livsmedel bidrar exempelvis till utsläpp av växthusgaser samtidigt som olika former av betesdjur fyller en viktig funktion för det öppna landskapet och kan skapa arbetstillfällen lokalt. Den lokala och regionala avvägningen i denna fråga blir därför av stor betydelse. Mat som STF hanterar ska i möjligaste mån vara producerad lokalt. I STFs egen verksamhet ska alternativ till animaliska livsmedel ha en framträdande plats och presenteras på ett attraktivt sätt.

2. Friluftsliv för alla

STF främjar medlemmarnas intresse och möjligheter till natur- och kulturturism bland annat genom att verka för ett friluftsliv som är attraktivt och tillgängligt för många olika grupper i samhället. Det innebär goda möjligheter till naturupplevelser, välbefinnande, social gemenskap och ökad kunskap om natur och kultur oberoende av ekonomiska, fysiska och andra förutsättningar. STF vill verka för en ökad mångfald inom friluftslivet som speglar utvecklingen i samhället i stort. En viktig förutsättning för det är att människor har god tillgång till områden för rekreation där de bor. STF vill också lyfta fram betydelsen av en bullerfri och ren natur i samband med friluftsliv.

Närområden för rekreation

För människors hälsa och välbefinnande är det viktigt att närmiljön stimulerar till fysisk aktivitet och till andra upplevelser utanför hemmet. Genom friluftsliv i närområdet minskas också behovet av långa och energikrävande transporter. Det är därför angeläget att mark och vatten i tätorternas närhet hålls tillgängliga för friluftsliv, att skogarnas sociala värden beaktas, och att det finns öppna marker i form av ett rikt och tillgängligt odlingslandskap. Städer, tätorter och annan bebyggd miljö ska utgöra en god och hälsosam livsmiljö för människor. Grönområden ska tas till vara och utvecklas, vilket är särskilt angeläget i regioner med stark urbanisering. Här har kommunerna ett särskilt ansvar, bland annat genom plan- och bygglagen.

STF understryker att bevarande och skapande av fler närområden för rekreation är en viktig uppgift för den nationella, regionala och kommunala samhällsplaneringen. Det behöver finnas god tillgång på tillrättalagda områden, så att också människor som inte har så stor naturvana på ett inspirerande och tryggt sätt kan ge sig ut i naturen. STF anser att naturreservat kan behöva inrättas för att tillgodose dessa behov, inklusive markerade stigar, vandrings- och cykelleder, rastplatser och liknande samt parkeringsplatser. För närvarande har Sverige bara en nationalstadspark, Ekoparken norr om Stockholms innerstad. STF anser att fler bör inrättas.

Bullerfri och ren natur

Enkelt förklarat kan buller anses vara oönskat ljud. Buller kan uppstå i många olika situationer beroende på ett flertal faktorer utöver den faktiska ljudnivån. STF menar att grundprincipen ska vara människors rätt att uppleva bullerfri, ostörd och ren natur. Det innebär att STFs egna transporter och andra arbeten som medför buller begränsas och så långt som möjligt samlas till särskilda platser och/eller tider där minsta möjliga störning uppstår. Det innebär också att STF inte skall stå som arrangör för aktiviteter där miljöstörande motorfordon är den huvudsakliga transporten eller upplevelsen. På följande områden anser STF att det är särskilt angeläget att verka för en bullerfri miljö:

– Utbredningen av tätorter innebär i många fall ett ökat inslag av buller. STF menar därför att samhällsplaneringen i högre grad ska värna om rekreationsområden i, och i närheten av tätorter, där människor kan komma ut i en avkopplande, bullerfri och ren natur. De ska också ha möjlighet att i vissa områden möta utmaningen att ta sig fram på naturens villkor.

Snöskotrar är en källa till buller, särskilt i fjällens mer öppna landskap. Även avgaser från snöskotrar upplevs ofta som störande. Fastän snöskoterkörning inte omfattas av allemansrätten, anses den genom terrängkörningslagen i princip vara fri på snötäckt mark så länge växtlighet eller mark inte tar skada. En varierande grad av restriktioner finns dock i regleringsområden. Snöskotern kan vara ett viktigt transportmedel i de nordliga landskapen, både för nytto- och nöjestrafik. STF anser att snöskoteråkning ska ske på ett sätt som minimerar störningen för andra friluftsutövare. Det innebär att fri körning utanför leder endast ska tillåtas i särskilda områden och att skoter- och skidleder separeras där så är möjligt. STF anser vidare att det är viktigt med sammanhängande natur- och friluftsområden som är helt fredade från motoriserad nöjestrafik. När dispens ges för nyttotrafik med snöskoter eller vessla i områden där körning annars inte får ske (t.ex. för varu- eller persontransporter till en anläggning), anser STF att dispensen bör utformas så att störningen blir så liten som möjligt.

Motoriserad färd på vatten kan också orsaka buller. Det gäller inte minst mot bakgrund av ökningen i antalet vattenskotrar som också innebär en ökad risk för olyckor med andra friluftsutövare. Höga hastigheter utgör en fara för både människor och djur på vattnet, ger mer buller och föroreningar. STF anser att tillträde och hastigheter bör regleras i särskilt skyddsvärda områden så att motoriserad färd på vatten inte medför oönskat buller eller störningar för andra. Vad gäller vattenskotrar menar STF att länsstyrelserna, som beslutar om undantag från det allmänna förbudet utanför farleder, ska vara restriktiva i sin tillståndsgivning med hänsyn till andra friluftsutövare.

Lufttrafik av olika slag, särskilt på låg höjd, kan vara en väsentlig källa till buller. Överflygning och landning med framför allt helikopter upplevs av många som störande. Ett växande problem utgörs av helikopterturer till fjällområden som i övrigt skyddas mot buller och där många andra besökare högt värdesätter att naturupplevelsen är ostörd. STF anser att all lufttrafik på låg höjd ska företas på ett sätt som minimerar buller och andra störningar för djurliv och friluftsutövare. Där motortrafiken på marken eller vattnet är begränsad bör en motsvarande kanalisering, eller i vissa områden avstängning, införas när det gäller överflygning och landning. När flygningen kanaliseras, ska väg och höjd väljas så att störningen längs vandrings- och skidleder minimeras.

3. Tillgänglig natur och kultur

Natur- och kulturlandskapets tillgänglighet är av stor betydelse för STF och medlemmarnas möjligheter till natur- och kulturturism i Sverige. Detta säkerställs bland annat genom allemansrätten, strandskyddet och tillgången till väl underhållna leder. Även information och annan vägledning är viktig för tillgängligheten och bidrar till en ökad säkerhet.

Värna allemansrätten

STF anser att allemansrätten utgör en hörnsten i det nordiska, icke motoriserade friluftslivet, och är viktig att bevaka för våra medlemmars möjligheter att vistas ute i naturen. Allemansrätten innebär en rätt att fritt och utan betalning vistas på annans mark eller vatten och att tillgodogöra sig vissa naturprodukter som svamp, bär och blommor så länge det inte bryter mot någon lagbestämmelse (t.ex. rörande hemfrid, skadegörelse, nedskräpning eller fridlysning). STF slår därför vakt om ett hänsyns-fullt och hållbart utnyttjade av allemansrätten – ett ”allemansansvar”. Det innebär bland annat respekt för pågående markanvändning och god dialog med markägare där så är praktiskt möjligt.

Allemansrätten är också av stor betydelse för natur- och kulturturismen i Sverige. Det gäller inte minst föreningars och företags möjligheter att arrangera turer på annans mark. Allemansrätten kan utnyttjas även kollektivt i organiserad form enligt Högsta Domstolens forsränningsdom från 1996. Nyttjandet enligt Allemansrätten får inte innebära att fastighetsägare eller andra med särskild rätt till fastighet tillfogas nämnvärd skada eller olägenhet. Begränsningen brukar ibland sammanfattas med uttrycket inte störa, inte förstöra. STF anser att en god dialog mellan arrangörer av turism och markägare alltid ska eftersträvas för att möjliggöra samarbeten och undvika onödiga störningar.

Ändamålsenligt strandskydd

Strandskyddet har stor betydelse för möjligheten att från land komma till eller från vatten, att vistas i strandregionen samt att bada och göra strandhugg. STF anser därför att strandskyddet är viktigt att värna för att ta tillvara medlemmarnas möjligheter till natur- och kulturupplevelser. Strandskyddet har två syften: dels att långsiktigt trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden, dels att bevara goda livsvillkor för djur- och växtliv på land och i vatten. STF ställer sig bakom en differentiering av strandskyddet som innebär en inskränkt dispensgivning i områden med högt exploateringstryck, men öka möjligheten till dispens för främjande av landsbygdsutveckling i andra delar av landet där trycket är lägre. För att inte tillgången till stränder steg för steg ska minska anser STF att dispenser utanför redan ianspråktagen mark bör ges synnerligen restriktivt i områden som har stor betydelse för friluftslivet.

Leder av bra kvalitet

STF är positiv till inrättandet av leder för olika aktiviteter (skidåkning, vandring, cykling, kanotfärder mm) och anser att offentliga aktörer (staten, kommuner) har ett stort ansvar för underhåll av leder med allemansrättsligt nyttjande, men ser också positivt på samarbeten med friluftslivets och besöksnäringens organisationer där så är motiverat.

I Sverige finns ett stort antal leder som används för friluftsliv och naturturism. Det statliga ledsystemet i fjällen omfattar mer än 500 mil leder för vandring, skidåkning och snöskoter. Utanför fjällen finns ytterligare cirka 1500 – 2000 mil långfärdsleder. Leder gör naturen mer tillgänglig, särskilt för personer med liten erfarenhet av friluftsliv. Genom inrättandet av leder dragna i lämpliga terrängavsnitt förbättras möjligheterna att hindra markförstörelse under barmarksperioder, t.ex. från terrängcyklar.

STF anser också att leder fyller en viktig funktion att informera besökarna om platsen, dess natur och kultur. Leder bör därför vara försedda med skyltar, eller på annat sätt genom digital teknik, berätta om intressanta natur- och kulturfenomen. Lederna är också viktiga för att höja säkerheten, särskilt i fjällen, något som STF aktivt verkar för.

4. Skydd av värdefulla natur- och kulturmiljöer

Gränsen mellan naturvärden och kulturvärden är sällan skarp. Många urbana rekreationsmiljöer präglas av höga kulturvärden, men även fjällen, kusterna och skogslandet utgör i de flesta fall en blandning av värdefulla natur- och kulturmiljöer. Från en turistisk synpunkt är samspelet mellan natur och kultur oerhört betydelsefullt. STF anser att det är angeläget, inte minst för att stimulera en hållbar turism, att värdefulla natur- och kulturmiljöer inventeras, bevaras och synliggörs. I grunden är detta ett ansvar för den offentliga sektorn, men STF bör genom sin verksamhet bidra till att natur och kulturmiljöer i Sverige blir kända, besökta och bevarade. Vid inrättande av nationalparker och naturreservat ska stor hänsyn tas till friluftslivets behov, både vad gäller olika former av tillrättaläggning och möjligheten att uppleva orörd natur. När områden angetts vara av riksintresse ska hänsyn tas även till intresset hos människor som inte bor på orten.

– STF är positiv till inrättandet av naturreservat både för att säkra tillgången till värdefull natur för friluftsliv och turism, men också för att genom föreskrifter skydda naturen mot alltför intensivt slitage eller annan negativ påverkan.

– STF anser att nationalparker utgör en bra förvaltningsform för att bevara värdefull natur och stimulera till friluftsliv och turism. Fler områden bör därför göras till nationalparker, särskilt i fjällen och kustlandskapen. STF anser att kravet på statligt ägande kan lägga hinder mot utvidgandet och bildandet av nationalparker och att detta krav därför borde kunna slopas.

– STF anser att de nu existerande världsarven ska värnas och tillgängliggöras för en hållbar natur- och kulturturism. De flesta av Sveriges världsarv är helt eller delvis kulturellt motiverade, men några av dem, t.ex. Laponia, representerar ett värdefullt ”rörelsearv” med natur och kultur i samspel. Dessa värden bör STF särskilt uppmärksamma.

– Kulturskatter kan skyddas genom att bli kulturreservat, byggnadsminne, kyrkligt kulturminne eller fast fornlämning. De kan också göras till nationalstadsparker. STF anser att dessa möjligheter bör utnyttjas i större omfattning, både för att det skulle öka skyddet och för att det skulle fästa människors uppmärksamhet på besöksmålen.

Skydd av värdefulla natur- och kulturmiljöer innebär ofta en ökad grad av tillrättaläggning i form av naturum, vindskydd, leder, broar, skyltar mm. Detta ser STF positivt på. Denna typ av service till besökarna bör utvecklas i dialog eller samarbete med lokala aktörer inom besöksnäringen. Samtidigt anser STF att det också är viktigt med attraktiva natur- och friluftsområden som inte är tillrättalagda, utan även i framtiden ger besökaren möjlighet att ta sig fram helt på naturens villkor. Sådana områden bör finnas inte bara i avlägsna trakter utan även inom räckhåll för goda kommunikationer.

Rollfördelning inom STF

I Riktlinjerna har fokus i huvudsak lagts på fyra områden där STF nationellt, regionalt och lokalt har möjlighet att påverka utvecklingen i enlighet med ändamålsparagrafen och ge medlemmarna tillgång till natur- och kulturupplevelser. I många av dessa frågor krävs en samverkan mellan STFs olika engagemangsformer, styrelsen och kansliet.

STFs lokala verksamheter ska känna sig stimulerade och engagerade i att syssla med bevakning av turism-, frilufts-, natur- och kulturfrågor. Medlemmarna upplever då att deras intressen bevakas på hemmaplan eller inom deras intresseområde, vilket ökar värdet av medlemskapet och viljan för att medverka och engagera sig ökar. De lokalavdelningar, som har tillgång till personella resurser och kompetens att utöver den sedvanliga programverksamheten ägna sig åt turism-, frilufts-, natur- och kulturfrågor, bör därför uppmuntras att göra detta. Ett aktivt påverkansarbete lokalt och nationellt ger också ökade möjligheter att värva nya medlemmar till STF.

För att på bästa sätt nå framgång inom ett påverkansarbete behövs en ansvars- och kompetensfördelning mellan medlemsombuden, styrelsen, kansliet, lokalavdelningar och enskilda medlemmar.

Lokalavdelningarna och andra intresseföreningar inom STF

Lokalavdelningarna och andra intresseföreningar inom STF (t.ex. stugvärdsföreningen) kan bevaka turism-, frilufts-, natur- och kulturfrågor inom sina områden, följa den lokala och regionala planeringen, bedöma behovet av insatser, agera i mediala sammanhang (traditionell eller sociala media), ordna utflykter till hotade områden för att på den vägen väcka intresse och opinion, göra framställningar eller överklaga hos kommuner, regioner eller länsstyrelser i fråga om områdesbestämmelser, planer och tillstånd.

Kansliet ska alltid kontaktas när en lokalavdelning eller intresseförening inom STF ser att en fråga som väckts kräver nationell påverkan eller står i konflikt med andra delar i Riktlinjerna. På samma sätt ska kansliet alltid ge lokalavdelningar och andra intresseföreningar inom STF stöd när en lokal fråga väckts som kräver nationell påverkan.

STF centralt (styrelse, generalsekreterare och kansli)

STF arbetar löpande med opinionsbildning som ligger i linje med Riktlinjerna samt med de frågor som väckts på annat sätt (exempelvis statliga utredningar, lagförslag, nationella, regionala- och lokala initiativ med mera). STF centralt har också huvudansvaret för frågor som är av riksintresse, oavsett var i organisationen frågan väckts.
Precis som att lokalavdelningarna och andra intresseföreningar inom STF ska se den centrala nivån som en kompetensförstärkare och samtalspartner gäller omvänt. Att driva påverkansarbete nationellt genom att vara lokalt förankrad ska ses som en fördel och självklarhet för mobilisering och kraftsamling. Förankring i nationella frågor ska ges den tid som krävs, men ställer också krav på att lokalavdelningar och intresseföreningar inom STF är aktiva och engagerade när så behövs.

Medlemsombud

Medlemsombuden har en viktig roll att fylla mellan riksstämmorna genom att vara närvarande i de diskussioner och frågor som initierats både inom ramarna för påverkansarbetet med Riktlinjerna och med frågor som väcks av STF centralt.

Stäng

Det kan vara svårt att skiljas från en trogen följeslagare...

Men för att du inte skall gå miste om funktioner på vår webbplats rekommenderar vi att du byter till en av följande webbläsare och aktiverar automatiska uppdateringar.