Just nu har vår fjällbokning och kundtjänst långa svarstider eftersom så många vill nå oss. Alla bokningsbara övernattningar kan du boka själv direkt här på webbplatsen. Hittar du inte det du söker behöver du ändra datum. Läs mer om hur vi anpassat för att kunna välkomna dig tryggt i sommar här och hur du kan stötta STF här.

Tältvandrare med barn i fjällandskap

Tältsemester med kakpaus var tredje kilometer

En tappad toarulle, en magisk thaikväll och snustorra vattenflaskor. Det är några av familjen Hedlunds minnen från vandringen längs Kungsleden.

Anna Hedlund med familj (make och två barn i åldrarna 10 och 12 år) gjorde i augusti 2019 det som många äventyrslystna barnfamiljer drömmer om men kanske drar sig för i oro att barnen inte är tillräckligt gamla, tålmodiga eller intresserade; de gick en flerdagsvandring längs Kungsleden med övernattning i tält. 

Allt förflöt väl, förutom paniken som spred sig när äldsta sonen tappade familjens enda toalettrulle ner i utedassets illaluktande mörker. Och då de blev smått vimmelkantiga av uttorkning. Men det överskuggades helt av den magiska kvällen på Lejonkungsklippan mellan Tjäktja och Sälka. Mer om det senare.

Att säga att det var en vild chansning att ta med sig familjen ut på en tälttur är långt från verkligheten. Intresset för natur har barnen nämligen fått med modersmjölken.

– Både jag och min man är naturmänniskor som ägnat oss åt både löpning och mountainbike. Barnen har hängt med och med åren har naturen även för dem blivit en naturlig plats att vistas och leka. Äventyrens proportioner växer i takt med barnen.

Fjällvandring var inte heller något nytt för barnen Hedlund. De hade fått smaka på vildmarken genom bland annat en topptursbestigning av Helags och en regntyngd tur längs Jämtlandstriangeln.

"Om killarna jämrade sig med sju kilo i ryggsäcken så var det förstås viktigt att den vägde mindre i skarpt läge. "

Med siktet inställt på Kungsleden åkte familjen till Tyresta nationalpark utanför Stockholm för att göra en vandring i miniformat. De provpackade sina nya ryggsäckar och sov en natt i tält. Anna skrev ner hur mycket respektive barn orkade bära. Om killarna jämrade sig med sju kilo i ryggsäcken så var det förstås viktigt att den vägde mindre i skarpt läge. 

– Vi provåt också den mat som vi planerade att ha med. Tyckte de om torkad mat?

Barn är kräsnare än vuxna och om man ska upptäcka att de inte gillar något så är det bättre att göra det i Tyresta än några mil utanför Abisko. 

Mor och son äter mat vid dalgång

Maten torkade de själva i ugn och packade i papperspåsar – en påse per måltid – och ordnade dem så att de åt den tyngsta maten först. 

I ryggsäckarna lade de ner kaffe och en kortlek. De vuxna kryddade med två små tetraförpackningar vin var, för utvalda kvällar. Med allt nerpackat vägde ryggsäcken 7 kg för 10-åringen, 10 kg för 12-åringen, 14 kg för Anna och 16 kg för maken. 

– Vi vuxna bar all mat men barnen fick bära sånt som tar mycket plats men inte väger så mycket, till exempel sovsäckar, dunjackor och överdrag. 

Familjens hund kunde för övrigt bära sitt eget regntäcke och merparten av sin mat.

Pappa och barn lagar mat

Resan inleddes med nattåg vilket i sig var en upplevelse. Det är häftigt att sätta på sig ryggsäcken i Stockholm och kliva ut på startplatsen. 

– Ett tips är att göra en mysig grej av tågresan. Vi fyllde vår kupé med godsaker och körde en frossarafton, för sen blir det ju kärvare längs leden, säger Anna som tycker att tågresan ger vandringen en extra dimension och samtidigt visar barnen ett hållbart sätt att resa.

Djupt försjunkna i samtal med andra passagerare på tåget höll de på att missa hållplatsen i Abisko. De kastade sig av tåget, tittade in på turiststationen och började sedan att knata. 

Vandringen gick planenligt med cirka två behagliga mil per dag. De nyttjade fjällstugor för att göra lunch, proviantera och ta pauser. Sen fortsatte friluftskaravanen till någon vackert ödslig plats där tältet restes. 

Att som barnfamilj vandra längs Kungsleden känns tryggt, intygar Anna.

– Det är mycket folk längs Kungsleden, så om något händer dröjer det inte länge innan förbipasserande kan hjälpa till. Dessutom är det skönt att gå på ställen som är välmarkerade. Då kan man slappna av och behöver inte speja efter nästa ledmarkering. Det är också tryggt med fjällstugorna som ger skydd mot oväder.

Familj som fjällvandrar

Anna & Co slapp lyckligtvis oväder. Faktum är att de badade i solsken – och i Tjäktjas vattenfall.

– Årets bästa bad, konstaterar Anna utan tvekan i rösten.

En annan pärla längs leden var sträckan mellan Abiskojaure och Alesjaure, som går förbi fina gröna sjöar. Men kronjuvelen i familjens minnesbank (och fotoalbum) är utsiktsplatsen mellan Tjäktja och Sälka. Anna refererar till avsatsen som “Lejonkungenklippan” och syftar på scenen i Disneyfilmen där apan Rafiki lyfter upp Simba som den blivande kungen. Minnena är fortfarande starka från den kvällen.

"Vi gjorde thaimat, som är vår favoritmat på fjället."

– Det var ett helt magiskt ljus. Vi gjorde thaimat, som är vår favoritmat på fjället. Vi drack vårt tetravin och kollade på vår yngsta son som lekte med stenar i närheten. Allt var fridfullt.

Dagen efter, när Elton Johns musik tystnat, fick de se en stor hjord renar som kommit ner till Sälkadalen för att dricka vatten. Synen var nästan religiös.

Familj fjällvandrar med stora ryggsäckar

Att vandra med barn gick väldigt bra. Visst, det är väl som livet i helhet fast komprimerat i ett semesterformat – det jobbiga varvas med belönande stunder. För att mildra det jobbiga har Anna några knep.

– Vi leker “Gissa djuret”. Någon tänker på ett djur som de andra ska lista ut genom att ställa frågor som det bara går att svara ja eller nej på. På Kungsleden fick vi även välja karaktärer. När polletten väl trillat ner så har en bra bit avverkats, utan tankar på hur jobbigt det tidigare kändes.

Ett annat knep är “kaka var tredje kilometer”. Att locka med ett delmål i form av en energibit kan ge välbehövlig motivation till den som har det kämpigt.

Vuxna och barn som tältvandrar

Annas barn är 10 och 12 år. Hon säger att barnen nu är så gamla att de får ut mer av vandringen, mycket tack vare att uthålligheten är bättre. Barn och vuxna kan också dela samma wow-upplevelser. 

– När vi är ute kan de säga att det är vackert och coolt. 

När familjen summerar året beskriver barnen också semestern till Kungsleden som en höjdare – topplacerad över årets roligaste saker. Anna är väldigt glad att de gillar vandring. Från ett föräldraperspektiv innebär det en chans att komma barnen nära och bygga något tillsammans, vilket är ganska svårt i vardagen. Det är också skönt att befrias från skärmar och wifi. Det sista skriver alla i familjen under på.

Men handen på hjärtat – var allt guld och gröna skogar längs leden? Nja, myggen kunde vara lite jävliga.

– Det är jobbigt när de kommer men det kan man parera genom att välja en lite blåsigare tältplats. Myggnät är bra; myggspray hjälper inte. En sista utväg är att hänga mer inne i tältet vilket inte är fy skam. Men mygg är en försvinnande liten del av upplevelsen. Och det som inte dödar härdar, fyller Anna på.

Familj som fjällvandrar intill klarblå sjö

Desto allvarligare var att de missbedömde hur lätt det skulle vara att fylla på vatten under vandringen.

– Vi hade ingen stor vattenbehållare för man är ju van i fjällen att kunna fylla kåsan längs vägen. Problemet var att vattendragen hade torkat. Ändå var det ju inte extremvarmt. Till slut mådde vi nästan dåligt och fick fråga andra vandrare. Vi behövde också vatten för att laga mat.

Som tur var hittade de en flaska i en lost and found-låda. Den klarade de sig med.

Sen var det ju det där med toarullen. Familjen väntade när äldsta sonen gjorde sitt på utedasset. En dov duns och ett gällt skrik hördes inifrån. Sonen hade råkat tappa familjens enda toarulle ner i dasset – den som skulle räcka i ytterligare tre dagar. De toapapperslösa tvingades sträcka ut en hand till förbipasserande vandrare.

– De lämnade glatt över en del av sitt. “Ah, några gram mindre att bära”, sa de och skrattade.

Nästa vandring är ännu inte spikad. Sannolikt blir det en långtur i sommar, gärna med nattåg igen. Kanske blir det ett annat segment av Kungsleden. Det är ändå skönt att gå på ställen som är vältrafikerade och välmarkerade. Med tetravin och thaimat. Och extra toapapper.

Stäng

Det kan vara svårt att skiljas från en trogen följeslagare...

Men för att du inte skall gå miste om funktioner på vår webbplats rekommenderar vi att du byter till en av följande webbläsare och aktiverar automatiska uppdateringar.