Lite om Gustafsberg då

Innan Gustafsberg blev en populär badort för överklass och kungligheter, var det vattnet i Hälsokällan som orten besöktes för. Allt från lamhet, hysteri till engelska sjukan ansågs kunna botas av det mineralrika vattnet.

I början av 1700-talet hade det blivit modernt att dricka brunn och 1729 fick stadsläkaren i Göteborg i uppdrag att undersöka vattenkvalitén i Baggetofta, som Gustafsberg hette på den tiden. Han fann det alldeles utmärkt.

Genom att dricka ett glas av det naturliga källvattnet varje kvart eller halvtimme, beroende på åkomma och ordination, skulle man tillfriskna från något av alla de sjukdomstillstånd som brunnsvattnet sas hjälpa emot.

Att Baggetofta, som senare fick namnet Gustafsberg efter kungen Gustaf III, var lummigt, kuperat och låg vid saltvatten gjorde att orten även blev populär som havsbadort.

Det riktiga uppsvinget för Gustafsberg började med att kung Gustaf IV Adolf och drottning Fredrika lät sin krasslige lille son Gustav besöka orten i början av 1800-talet. Den klena kronprinsen piggnade till efter de salta baden och människor strömmade hit.

Tio år senare byggdes varmbadhuset, det som nu är Vandrarhemmet, och Gustafsberg fick återigen fint besök. Den här gången var det Karl XIII och hans gemål Hedvig Elisabet Charlotta med följe.

Drottningen ägnade sex veckor åt nyttiga bad, medan kungen var iväg på fälttåg till Norge. Ett slag som på sommaren 1814 slutade i svensk-norska unionen, som varade i nästan 100 år.

Fram till 1850-talet var Gustafsberg Sveriges lyxigaste havsbadort och förutom hälsosamma bad tillbringades dagarna med promenader i parken och samtal. På kvällarna roade sig besökarna i Societetssalongen med musiksoaréer, teateruppträdande och flotta baler. Många var de mödrar som tog hit sina giftasvuxna döttrar i hopp om en framtida passande svärson.