STF Kungsbacka Varberg

Tillbaka

Genomförda aktiviteter  

 

Kulturhistorisk gökotta

Gunnar Carlstedt visar en stensträng inom det fornrika området Broåsen.

27 STF:are mötte upp vid den kulturhistoriska gökottan i Grimeton tidig morgon Kristi Himmelfärds dag. Med Kjell Håkansson och Gunnar Carlstedt som guider fick vi ett rejält grepp om den kulturhistoriskt rika och intressanta bygden. Inledningsvis studerade vi hålvägar och försvarsanläggningar i åsen mittför världsarvet Grimetons radiostationen . Efter presentation av Drottning Fagras grav, enligt presentation av prosten S P Bexells utgrävning i början av 1800-talet, besöktes det imponerande gravfältet Broåsen med högar, treuddar, domarringar och stensträngar följde en vandring till fikastället Skottgården förbi den vackra, välskötta gården Runesten. Skottgårdens (egentligen Skottgårdarna) lämningar har undersökts av elever vid Göthriks skola under ledning av kulturgeograf Per Connelid. Gårdarnas ägare blev avhysta i samband med att herrgården Runesten skapades i mitten av 1800-talet. Trots att deltagarna blev ganska regnblöta uppskattades vandringen som givande och lärorik, tack vare de kunniga guiderna.

Även i regnväder bjuder Kungsbackafjorden finfina vyer. Bild:Inga-Britt Odlander.

Vandring på Tjolöholmshalvön En tapper skara på 10 personer trotsade regnet och vandrade vid Tjolöholm i slutet av april.Vi passerade bl a Emperors grav, den ädla häst som Carl Bonde red vid Solskensolympiaden 1912.Carl Bonde erövrade guldmedalj i dressyr. Graven är numera ett snår med buskar och sly. Runt Tjolöholm går många välordnade vandringsleder. Våren skulle normalt ha varit en bra bit på väg men inte i år.Vi såg dock blåsippor och vitsippor utmed vägen, tyvärr kurade de ihop sig i regnet men var ändå praktfulla. Vår vadringsledare Erik hade planerat vår fikarast på ett fint utsiktsställe,sikten över Kungsbackafjorden var fin, men vid bättre väder ser man nog ännu längre. Efter ett par timmar var vi tillbaka på parkeringen, våta men nöjda med en trots allt mycket trevlig vandring.

Bengt Nybergh är en god och underhållande berättare. Här ses han tillsammans med några av de 38 deltagarna vid studiebesöket. Infälld Bengts medhjälpare i kvarnen, Johanna. Foto: Sven Stavhagen.

Limabacka kvarn Bengt Nyberghs kunskap om mjöl, grundar sig på mjölnare i fem generationer. I samarbete med 15 ekologiska odlare, alla i Varbergs kommun, har skapats högkvalitativa produkter, så starkt efterfrågade att de mjöl som finns i sortimentet ofta tar slut. ”Därför rekommenderar vi kunder som tänker sig komma till kvarnen för att handla, att ringa i förväg” säger Nybergh. Den stora gula kvarnbyggnaden uppfördes efter andra världskriget och ersatte då en väderkvarn, vars grundstenar finns kvar intill. Maskinerna som används har varit med från början och fungerar utmärkt. De senaste åren har dock kompletteringar skett för anpassning till det sortiment som erbjuds. Kvarnens KRAV-sortiment innehåller olika typer av dinkel, halländskt lantvete, korn, emmer, havre, vete, råg och durum. STFs studiebesök lockade inte mindre än 38 deltagare.

En grupp skådare utanför observationsplatsen vid Getterövägen. Ciceronen Lena Jönsson vid tubkikaren, längst till höger. I bakgrunden fågellokalen.

STF skådade fågel. Getterön tog i lördags (6/4) emot 14 STF:are med myllrande fågelliv i strålande sol. Ciceronerna Lena Jönsson och Bengt Christensen förklarade att viken varit isbelagd för mindre än en vecka sedan och att vi bl a därför inte kunde vänta oss några sensationer. Man kan, sade Bengt Christensen, säga att viken just nu är som den ska vid den här årstiden. Vi kan inte vänta oss att få se några ovanliga arter. För amatörskådare är emellertid även många ”vanliga” arter ganska ovanliga och att dessutom får hjälp av proffsen med att identifiera fåglarna är en angenäm upplevelse. Förutom ett otal måsar, bjöd fågellokalen på bl a följande arter: pilgrimsfalk, sångsvan, skärfläcka, gravand, mindre sångsvan, vitkindad gås, grågås, knipa, kricka, bläsand, tofsvipa, strandskata, salskrake och sothöna.

Rymdfysikern och klosterentusiasmen Christer Andersson (med ryggen mot kameran) berättar om den fascinerande underjordiska undersökningen av Asylum, cisterciensernas Ås kloster. Bild: Sven Stavhagen

Kungsgården ligger vackert på kullen, norr om Åsklosters samhälle. I väster utsikt över Klosterfjorden och i norr Viskan. Corps de logi är stilren och välhållen (byggd i början av 1800-talet efter ritningar av överintendenturämbetets Carl Hårleman), flankerad av två flygelbyggnader, samtliga antikvariskt skyddade. I hagarna runt gården betar de eleganta travhästuppfödningarna. Norr om slottet håller gårdens ägare Sture Johansson på att restaurera den park som har flerhundraårigt ursprung. Även om miljön är intagande, är det ändock det som döljer sig under jorden som främst fascinerar. Här invigdes 1194 cistersiencerorderns Asylum, då Hallands största byggnad. Genom reformationen raserades klostret, byggnadsmaterialet återanvändes i Varbergs slott. Den gängse uppfattningen har varit att klostret låg norr om den nuvarande huvudbyggnaden, en uppfattning som starkt ifrågasatts av bl a rymdfysikern Christer Andersson, Tegneby på Orust. Genom stort engagemang och envishet lyckades han få till stånd en undersökning, bl a med hjälp av georadar, som visade att anläggningen låg söder om huvudbyggnaden. Efter denna ”upptäckt” har olika avsnitt undersökts i utgrävningar. Även kommande sommar ska dessa undersökningar fortsätta. -Vi vet inte exakt när det ska ske, men håll koll på vår hemsida, och kom gärna hit och titta. Ta gärna med kaffekorgen, här är ju så vacker, säger Christer Andersson. I onsdags, 27 mars, besökte STF Kungsbacka Varberg Ås Kloster med Sture Johansson och Christer Andersson som ciceroner. Medeltidens klosterliv fortsätter att fascinera – inte mindre än 52 medlemmar deltog i visningen.

Margaretha Stamborn och föredragshållaren Kjell Andersson.

Årsmöte 2013 "STF byter kostym" STF Norra Hallandskretsen blev STF Kungsbacka Varberg vid årsmötet på vandrarhemmet i Åsa i onsdags kväll (13/2). Beslutet innebär en starkare betoning på den lokala verksamheten och en strävan efter ett djupare engagemang från medlemmarnas sida. Förhandlingarna leddes av Margaretha Stamborn. Hon omvaldes även som ordförande för 2013. Styrelsen utökas med Annica Johansson Sjögren, Varberg. Kvarstående är Millan Svensson, Trönninge, Gunvor Larsson, Bua, Elisabeth Frantzich, Varberg, Erik Johansson, Kungsbacka, Arne Odlander, Bua och Bertil Karlsson, Valinge. Revisorer: Yvonne Johansson, Veddige, Jörn Duerlund, Varberg och Sven Stavhagen, Bua. Valberedning: Mari-Anne Lindblom, Varberg och Anita Johansson, Kungsbacka. De 35 mötesdeltagarna fick njuta av ett fantastiskt bildspel från våtmarker i östra delen av Polen, i gränstrakterna mot Vitryssland, med ledsagande berättande av Kjell Andersson (ordförande i Marks ornitologiska förening) och rika ljudillustrationer från det myllrande livet av fåglar, grodor, ödlor, insekter och växter. Tala om mångfald …

Traditionell grötlunk

Närmare 30 STFare – stärkta av glögg och pepparkakor - lystrade när Arne Odlander manade till vandring i havsbandet första dagen i julmånaden; den sedvanliga grötlunken med vandrarhemmet i Åsa som mål. Ett kylslaget men snöfritt NordHalland (cirka -4), vindstilla och strålande sol lockade till långa svängar i det kuperade kustlandskapet med ett (sedvanligt) stopp för gruppfoto inför Sven Stavhagens kamera. Stavhagen hittade också ett motiv med simmande änder i den vackra havsviken. I vandrarhemmet välkomnades vi av juleljus och välkända dofter från risgrynsgröten – som traditionellt serverades med kanel - och från den saftiga, snålvattensstimulerande, goda, ljumma, lovordade skinkan som avnjöts med vört och must. På det satt kaffet och pepparkakan som pricken över i. Mätta och nöjda serverade kretsens ordförande Margaretha Stamborn nyheter om förestående förändringar när kretsen byter skepnad och blir lokalavdelning. Även frågor om medlemsnytta och åtgärder för att stimulera till deltagande i aktiviteter var på tapeten.

1214 Primus är en s k pendel i Belids breda sortiment. Victoria Ericsson, guide vid STF Norra Hallandskretsens studiebesök, väljer att visa just den lampan – en s k pendel – i företagets stora, väl upplysta utställning.

”Primus har varit med från starten 1974, även om den naturligtvis har utvecklats under årens lopp. Men den är alltså fortfarande med i sortimentet - och säljer bra. Det säger något väsentligt om Belids strävan mot tidlöshet”, säger hon.

Under de knappt 40 år som gått sedan Jan-Eskil Eskilsson startade företaget har det utvecklats starkt. Idag arbetar närmare 160 personer i de 20.000 kvadratmeter stora lokalerna. Utbyggnaden har skett på sådant sätt att det idag är hemmahörande i både Åskloster och Tångaberg.

”Ja, vi har faktiskt två postnummer…” berättar Victoria Ericsson.

Efter rundvandringen i de stora lokalerna får STFarna, tillfälle att ställa frågor till de båda guiderna – förutom Victoria Ericsson även Kajsa Forsberg – och företagets grundare. Eskilsson berättar att Belids policy är att lamporna ska tillverkas i företagets egna lokaler. Det är en styrka när man också har som mål att leverans ska ske inom 24 timmar efter det att man tagit emot ordern.

Förutom hembelysning arbetar Belid med specialprodukter för hotell, butikskedjor, konferns och offentlig miljö. En gemensam nämnare för de olika segmenten är implementering av den nya tidens ljuskälla – LED. Och i det arbetet ligger Belid långt framme.

Lennart Larsson (t h) berättar för några av deltagarna om den unika dopfunten i gråsten, kyrkans äldsta föremål. Foto: Gunnar Larsson.

Det romanska lilla templet har varit ett centrum för 35 generationer torpabor. Kyrkan är byggd under äldre medeltid. Lennart Larsson, som välkomnade och guidade STF:arna vid onsdagskvällens studiebesök, tror att den uppfördes under första hälften av 1200-talet. Förutom långhusets tjocka gråstenmurar och gavelspetsarna i tegel är de högklassiga takmålningarna som fåångar besökarens intresse. De är utförda av tre olika kyrkomålare i slutet av 1700-talet, centralmotivet av Ditleff Ross (vars vackra målningar även kan beskådas i Älekulla kyrka), medaljongerna med motiv ur gamla testamentet (södra sidan) och nya testamentet utmed långhusets tak är utförda av Hinrik Wiberg. Jakob Magnus Hultberg målade bilderna på läktarskranket. Efter presentation av kyrkans historia blev det tillfälle för besökarna att vid en rundvandring närmare studera kyrkorummet och dess inventarier.

Konstsmide och herrgårdsnatur

Konstsmeden Claus Bengtsson (t v) och några av deltagarna vid lördagsvandringen i utkanten av tätorten Kungsbacka.

Kretsens vandring 13 oktober startade med ett besök hos konstsmeden Claus Bengtsson i Båratorp vid Rolfsån. Efter att ha sett Claus i arbete i smedjan förevisades hans alster i galleriet av Solveig Lindström. Under ledning av Anita och Erik Johansson gav sig sällskapet ut på en cirka sex kilometer lång vandring över åsen mellan Båratorp och Hammeröområdet i Kungsbacka, utmed Fors golfbana och fram till släkten Silfverskölds gravplats i Lillelund. På begravningsplatsen - omgiven av gamla, vackra och knotiga träd – vilar medlemmar ur släkterna Sahlgren, Ahlströmmer och Silfversköld. Efter uppskattad rast med fika fortsatte vandringen förbi Gåsevadsholms slott åter till Båratorp.

STF-vandrarna besökts Bockstensmannens fyndplats och andra sevärdheter i Åkulla.

STF-vandring i Åkulla

Märkligt nog blev det strålande fint väder söndagen 30 september när Norra Hallandskretsen vandrade i Åkullaområdet. Efter en kort genomgång av ortens 1900-talshistoria som varbergsbornas speciella friluftsparadis besöktes Skogsvårdsstyrelsens försöksodlingen med nordamerikansk lärk – Tamarack – i mossen bakom fotbollsplanen och även de imponerande lärkträden i närheten av Friskusstugan. Efter Bockstens mosse passade man på att titta på Åkulla Skidallians anläggning. Dess knappt tre kilometer långa konstsnöspår lockar vintertid tusenstals skidåkare, både elitåkare och motionärer, från när och fjärran till Åkulla. Vandringen avslutades med gemensam lunch i friluftsgården.

Guiden Ros-Marie berättar om ekoxarna. Bild Sven Stavhagen

STF Norra Hallandskretsen vandrade i Södra skogsbygdens kulturlandskap norr om sjön Lyngern den 16:e september.Vår auktoriserade guide Rose-Marie Eriksson var en fantastisk berättare, hon kan sitt Fjärås på sina fem fingrar.Vi passerade många numera ödelagda torpställen, vi gick nedanför väldiga stup av den " randiga" Fjäråsgnejsen. Fjärås har haft många stenbrott , den upplagda gnejsen på många ställen vittnade om detta.Fjäråsgnejsen användes till bl a murar, trappor, gravstenar och trädgårdsplattor- Götaplatsen, Sjöfartsmuseet och Stadsteatern i Göteborg är klädda med denna sten. På väg in i Oxhagens naturreservat passerade vi Karins storslagna trädgård, med bl a många olika rhododendronbuskar och ett flertal exotiska träd. Oxhagen är ett litet naturreservat känt för sina ekoxar. Dessa trivs i murkna ekstammar och överallt låg de nedfallna träden, vilka alltså skall ligga kvar där de är. Ekoxarna svärmar ett par veckor i början av juli och det är enligt Rose-Marie en verklig upplevelse. Utmed Lyngern gick vi på den gamla kyrkvägen och vid fikat på stranden berättade Rose-Marie om sjölivet på Lyngern. En gång i tiden var det intensivt. Förr trafiukerades Lyngern av ångbåten Isa, som är skrotad sedan länge. Nu i sommar har en nybyggd Isa tagits i bruk för persontrafik, dock numer elektrifierad. Fiskelivet i Lyngern har genom åren genomgått förändring. När Landvetter i början hade sin flygrutt över sjön försvann siken på ett år. Då Lyngern är vattentäkt är flygtrafik över sjön förbjuden. En av de gamla ångbåtsbryggorna för Isa som ligger nedanför gården Fågelsång är idag ett minne blott. Här finns bara en badbrygga. För några år sedan ansvarade Rose-Marie för utgrävningar av bronsåldersgravar i området. Man gjorde intressanta fynd, men allt är numera övertäckt och skall så förbli. Septembersöndagen bjöd på en mycket trevlig och intressant vandring.

Fikapaus i naturreservatet. Bild: Sven Stavhagen

Vandringsfika på klipporna vid Vendelsöfjorden. Bild: Sven Stavhagen.

Valben och skeppsbrott

STF Norra Hallandskretsen vandrade i Väröområdet 30 augusti. Från starten vid Båtafjordens P-plats lotsade Gunvor Larsson deltagarna på stigar till Gloppe, alltså öster om Ringhalsanläggningen. Från stranden blickade man ut över Vendelsö och kringliggande öar. Under fikapausen berättade Inga-Lisa Andersson om valen som strandade i Vendelsöfjorden på 1700-talet och de rättsliga processer som följde mellan ortsbor och Kronan. Hon berättade också om händelser kring Nidingen, om några av de fartyg som gick i kvav där. På hemväg passerades hembygdsgården Kerse där deltagarna kunde studera valbenet från den strandade valen. Det har för några år sedan kommit till ladugårdsväggen på Kerse efter att tidigare ha funnits på en annan gård i trakten.

Skottorps slott med tunga regnmoln i bakgrunden. Bild: Sven Stavhagen

Slottsost och tunnelbesök

Ing-Marie Müller-Uri, en berättartalang av Guds nåde, lotsade STF Norra Hallandskretsen genom Skottorp slotts ”berg och dalbane”-lika historia; underhållande, medryckande och faktakorrekt. Salongen på andra våning anses vara en av de bäst bevarade exemplen på empirestilen i Sverige, bl a med utsökta dekorationer i trompe l´oeil, ett skuggningsmaner konstnären använde för att lura betraktarens öga. Slottsfrun var lika intressant att lyssna till när hon stolt visade och berättade hur stenstallet förvandlats till ett modernt, besöksvänligt och byggnadsvårdsprisat ostmejeri. Mjölken kommer från granngården, åtta tusen liter om dagen. I lagret ligger den från Vallbergamejeriet välkända Ambrosian att mogna. För att vara säker på att allt blir rätt med denna gudomliga ost har 75-årige Stig Johansson engagerats. Han var tidigare Vallbergamejeriets ostmästare. Skottorp har även en slottsost på programmet och en cheddar med stora förväntningar som väntas bli framtagen lagom till jul.

Med Roger Johansson, Brunossons resor i Horred, vid ratten styrde bussen med de 30 nordhallänningarna vidare till Båstads golfklubb Mat&Möte som imponerade med god lunch och ett överdådigt salladsbord. Före besöket på Projekt Hallandsåsen arrangerades en bensträckare i Boarps handelsby. I den pedagogiskt uppbyggda utställningen vid södra påslaget i Förslöv tog ännu en gudabenådad guide – Susanne Anderson – emot. Hon berättade, svarade på frågor och visade allt om det välkända, långlivade bygge som ska öka kapaciteten på Västkustbanan högst väsentligt (när övriga flaskhalsar – t ex i Varberg – byggts bort).
Bussresan i Sydled avslutades med eftermiddagskaffe i Ysby Gamla lanthandel med alla sina sällsamheter, där Ulrika Starck bjöd gott kaffe och spröda våfflor.

TBM Åsa i modell med guiden Susanna Andersson. Bild: Sven Stavhagen

Skrinlagda hamnplaner

Fikarasten på klippan Katteflôvet, söder om badplatsen Sanddamm i Värö, var gudomlig. Solen höll på att gå ner. Kvällen var ljum. Det var vindstilla. Vi blickade ut över öarna utanför: Trinnekläppa, Långekläppa, Knarrskär, Hampaholmen med flera. En svan och en ejder lät sig vaggas av de stillsamma vågorna. Här, berättade Krister Dahlberg, fanns planer att bygga Varbergs nya hamn. Dessbättre är dessa planer nu helt skrinlagda, berättade han och fick en spontan applåd från de 36 STF:are som mött upp för kvällens vandring under Gunvor Larssons ledning. Efter samling vid Stora Lahall (Werdelins gård) knallade den stora gruppen förbi Lill-Olas, Moaråsen (med drottning Moa), ruinen efter torpet Börkentagen och innan sällskapet tog av ner mot den tänkta hamnen visade Gunvor den plats där ny stor väg skulle anläggas. Hemvägen blev en kamp med nykläckta, hungriga myggor. Därför avstod man från några tänkta delar på vandringen.

Ombord på m/s Dalslandia i slussarna vid Håverud.

Överraskningen på Majberget. Ett 20-tal varbergstjejer på motorcykel.

Hela gänget samlat i Skållerud. I bakgrunden sjön Nären

STF:are ”På Dal”

Dalsland, ett ganska tråkigt avsnitt av E45 på väg till skidsemestern. Så upplever många det lilla landskapet väster om Vänern. Därför bestämde sig STF Norra Hallandskretsen att ge provins en chans. Efter intensiva cirkelstudier under vintern var det dags. I onsdags (16/5) hälsades vi välkomna ombord på Lidbergs lilla gula av ”vår” pilot Per-Uno Svensson. Ödeborgs kyrka och fornsal, Steneby jättegrytor, en sväng till Mustadfors och en timslånmg vandring i Baldersnäsparken före middag i herrgården hann vi med före inkvartering på hotellet i Bengtsfors. Torsdagen startades med besök på Gammelgården, friluftsmuseet i Bengtsfors, där vår ytterst kunnige guide Lars Solli presenterade både byggnadernas och landskapets historia, både med ekonomisk, historisk och filosofisk utgångspunkt. Halmens hus, som också ligger på Majberget, var naturligtvis ett givet draglåster, ett ställe att inhandla fina minnessaker. På väg att lämna besöksmålet dök drygt 20-talet varbergstjejer upp. De hade åkt på sina stora motorcyklar till Bengtsfors för att paddla kanot och för en båttur på Dalslands kanal. Nästa uppgift för vår del var en dressintur från Bengtsfors mot Gustafsfors, tyvärr i regn. Fredagen blev en höjdpunkt på resan; hällristningarna vid Tisselskog, ”berg-och-dalbane”-resan över Brudfjället och båtturen med m/s Dalslandia från Håverud till Billingsfors, en resa genom 13 slussar som lyfte fartyget bortåt 40 meter. Från Billingsfors gjorde vi en avstickare till Värmland och von Echstedtska gården där guiden Käthy Nilsson höll stor show i den praktfulla salen med väggmålningar hämtade från Gamla Testamentet. Annars är det främst det eleganta utedasset som drar folk till karolinerslottet… Hemresedagen startade med besök på Thorstenssons mekaniska i Åmål, en anläggning som är intakt från 20-talet. Nästa mål var välkända, rikt utsmyckade Skålleruds kyrka. I Dals-Rostock tog eldsjälen Kerstin Ljungqvist emot. Hon berättade om alla sina projekt kring den nedlagda hälsobrunnen. Björneruds gård tog emot med pannkakor och kaffe. Ägarna berättade att pannkakstillverkningen startat i blygsam skala. När verksamheten överläts för mågot år sedan producerades 1100 kg pannkaka i timmen! Dalsland är värt ett besök, för den vackra naturens skull och framför allt för de trivsamma människorna som, med glimten i ögat, är mycket goda värdar.

Floravandring i Valinge

Gullpudran växer i ett rikt bestånd intill bäcken på Gråkullen. Kvällens guide i hagmarkerna, botaniker Ingvar Lenfors (t v). Gullpudran syns hitom Lenfors´ stövel.

Gullpudran växer i ett rikt bestånd vid Gråkullens bäck. Här påminde Ingvar Lenfors – de 24 STF-floravandrarnas eminente guide – om Strindbergsåret i år och citerade en strof ur Trefaldighetsnatten (Ordalek och småkonst 1905): ”Guldpudran vid järnkällan Kopparormen under silfverlind Det är huldrans gåta! Det är din och min!” Kvällens vandring började i Gun och Henry Svenssons vackra hagmark i Toarp där backsippan trivs så bra att den utökar sitt revir från år till år. -Det är glädjande, men omöjligt att säga vad det beror på. Annars är backsippan på tillbakagång i landet. Den betecknas därför som sårbar på Floraväktarnas lista över hotade växter, säger Lenfors. Kvällen andra mål, Gråkullen i Bönarp, är en betesmark restaurerad av Torsten och Kerstin Karlsson, Ottosgården. Här kunde Lenfors visa upp en rad rara örter, såsom majsmörblomma, smånunneört, skogsviol och Linnés ”problembarn” desmeknopp (Adoxa Moschatellina), vilken gäckade blomsterkonungen med varierande antal ståndare. Före hemfärden njöt deltagarna kaffe och tilltugg på kullen med utsikt över hagarna där nötkreatur och får betade.

Strålande majvandring

En perfekt dag för vandring; ryggsäck med nedpackad gofika, ett glittrande hav i sol och trivsam gemenskap.

Ett 30-tal STF:are, från Norra Hallandskretsen med inbjudna gäster från södra kretsen, vandrade i naturreservaten Gamla Köpstad söndag 6 maj. Från Sejernäsvägen visade sig reservatet från sin bästa sida, liksom den tilltalande bebyggelsen utmed gatan. Vid Lerjan etablerades i mitten av 1000-talet en exporthamn för utförsel av bl a järn från ”Hallands bergslag” på gränsen mellan Sibbarp och Tvååker. Gamla Köpstad anses vara en av nuvarande Varbergs äldsta etableringar; Varberg som har svenskt rekord i antal etableringsplatsen. Den gamla marknadsplatsen är undersökt av arkeologer. Fynden bekräftar att Gamla Köpstad varit en betydande plats för handel och sjöfart. I anslutning til Lerjan har fartyg som användes från denna viktiga epok påträffats vid utgrävningar 1928 (och vid dikning 1908), fartyg som blev förebild för en nutida rekonstruktion, benämnd Galten. Efter fika i den grönskande gräset vandrade gruppen vidare till Essomannen Krister Lindholm i Åhs. Han har byggt upp en imponerande samling av bensinstationer som var vanliga på 1950-talet med alla de tillbehör som förekom vid den tid då bilen stod i centrum för denna typ av serviceinrättningar. Han visade också sina fina veteranbilar, där en Chevrolet från 1936 resulterade i flest kommentarer, trots att den saknade kaross. Några av deltagarna i vandringen avslutade med en tur till Galtabäcka hamn för att titta närmare på resterna av Galtabäcksskeppet som visas i anslutning till båtmuseet.

Blåsipporna ännu i backarna stå…

Norra Hallandskretsen av STF företog på lördag morgon en mycket uppskattad och solig vandring med start i Trönninge utanför Varberg. Vi passerade en sluttning med stora kraftiga blåsippor, som ännu stod i full blom. Bolsestugan, som var Severin Nilssons sommarateljé fick ett besök. Stugan är ett bra exempel på en högloftsstuga; en ryggåsstuga som omges av två högre loftshus. Ryggåsstugan är täckt med tång, den enda kvarvarande byggnaden i Halland med denna taktäckning. Vidare passerade vi Himleån som tack vare projektet " Rädda Himleån" restaurerats med mycket lyckat resultat. Vi f d Karlssons plantskola finns förvildade träd och buskar kvar. Från Hammers kulle har man en fin utsikt över nejden och på våren är här alldeles vitt av slånbärsblommor och på hösten alldeles blått av slånbär. Intill Göingegårdens tidigare äppelodling ligger rester av den gamla tobaksladan. Gustaf Nilsson, Göingegårdens dåvarande ägare odlade mellan 1946 och 1958 tobak på ägorna. Detta torkades och paketerades i ladan för vidare transport till Åhus. Kvaliteten var inte den bästa så tobaken dög " bara " till snus. Göingegårdens ägor bebyggs nu i snabb takt och där det förr var fruktträd finns nu hus i olika formationer. Ett inhägnat område med 64 olika fruktträd minner om den verksamhet, som fanns på gården bara för några år sedan.Som mest fanns här 17000 fruktträd. Britt Nilsson berättade under hela vandringen om Trönninge med omnejd och alldeles speciellt kände hon för Göingegården , där hon under många år plockade äpplen" industriellt" på hösten. Alla var överens om att en tre timmar lång morgonvandring på lördagen var en skön början på helgen.

STF besökte nya Värösågen

STF besökte nya Värösågen De 33 deltagarna från Norra Hallandskretsen bjöds på en ordentlig långvandring i onsdags kväll, den 28 mars, i samband med visningen av Södras nya sågverk i Värö, Skandinaviens största. För visningen svarade tre guider, med gedigen kunskap både om den nya anläggningen, Södras historia och framtida planer. Rundvandringen började i timmersorteringen som fördelar råvaran i 72 olika fack. Före det att stockarna matas in i sågverkslinjen undersöks de ordentligt för att plocka bort metallskadade stockar (spik, taggtråd etc).Efter sågning sorteras utbytet och så småningom hamnar produkterna i någon av anläggningens 16 kammartorkar. Efter torkning hamnar plank och bräder i hyvleriet, vars linje framdrivs med en hastighet på 1200 meter/minut (=72 km/tim). Därefter följer mekanisk kvalitets- plus hållfasthetsbedömning. Vara av likvärdig kvalitet förpackas i paket som förhindrar skador från hantering, regn etc och för att tåla transporter både på land och till havs. När det nya sågverket når sin fulla kapacitet kommer det att producera 750.000 kubikmeter sågade varor, vilket är en tredubbling jämfört med gamla anläggningen.

Några av deltagarna vid studiebesöket på Södra Timbers nya anläggning i Värö. Långst till höger guiden Pia Harnesk-Karlsson.

Imponerade STF:are på Årnäsbesök

Årnäs Kött- och charkdelikatesser är på många sätt ett intressant och värdefullt företag för Varberg. Tillverkningen sker endast på högkvalitativa råvaror och är rent hantverksmässig. Nötköttet kommer uteslutande från djur som ekologiskt fötts upp på gräs/hö (naturbeteskött) och bidrar därför till ett öppet landskap med rik flora. Grisköttet i butiksdiskarna är alltid pinfärskt. STF Norra Hallandskretsen besökte företaget i onsdags kväll. Intresset var rekordstort; trots att företaget egentligen endast önskade en grupp på cirka 30 deltagare, mötte 44 deltagare upp. Klädda i reglementsenlig skyddsklädsel lotsades grupperna runt i företagets stora lokaler ledda av kunniga guider. Martin Edvardsson berättade om företagets tillverkning av korv och andra rökta produkter. Mats Edvardsson imponerade med sin skicklighet med styckningskniven. Inför varje grupp styckade han på cirka 40 minuter en halv gris och en halv oxe, sammanlagt cirka 125 kilo! Linda Larsson berättade om sortimentet i butiken och leverantören av griskött till Årnäs, Per Johansson, berättade om gården Kalls i Säm, Valinge och de principer man arbetar efter i sin verksamhet. STF-kretsens ordförande Margaretha Stamborn var överväldigad när hon tackade för det mycket intressanta studiebesöket.

Grötlunk med STF i Åsa

Traditionsenligt avslutade STF Norra Hallandskretsen höstterminens program med grötlunk i Åsa. Vid ankomsten till vandrarhemmet serverades de 35 deltagarna värmande glögg med tillbehör. De flesta valde att följa Anita Johansson på en timslång vandring i havsbandet. Vid återkomsten till Kuggavik bjöd föreståndaren Ann-Sofie Fritzon på några av julbordets specialiteter; bland annat risgrynsgröt, skinka, vörtbröd och som avslutning kaffe med pepparkaka. Kretsens ordförande Margaretha Stamborn höll en kort presentation av den kommande vårterminens program.

I ärkebiskopens hembygd

Deltagarna på väg in i fårhagen. Foto: Sven Stavhagen.
Lördagens STF-vandring kan sägas haft lundaärkebiskopen Birger Gunnersens hembygd som tema. Efter studium av den vackra utvidgade kyrkogården med dess arboretum, sökte vi oss till hembygdsgården Klasa, där Britt och Olle Nilsson visade runt i anläggningens olika byggnader och berättade om och visade en del av föreningens stora samlingar. Britt berättade också att föreningens logotype är det personliga vapen som Birger Gunnersen använde i början av 1500-talet. När regnmolnen dragit bort, drog sig deltagarna upp till Brattås där såväl den fina utsikten som medhavd fika avnjöts. Som avslutning lotade Margareta Stamborn de cirka 20 deltagarna genom Svenstorps by.

I Båtsmännens spår

De drygt tjugotalet deltagarna på väg runt Igla- och Sämsjöarna. Foto: Sven Stavhagen.
Båtsmän och båtsmanstorp var ledstjärna för STF-vandringen i lördags runt Igla- och Sämsjöarna i Valinge. Bönderna i socknen underhöll inte mindre än tio båtmän, samtliga enrollerade i Norra Hallands Båtsmanskompani vid Karlskrona Örlogsstation. Tre av dessa marinsoldaters torplägenheter besöktes. I anslutning till ruinen efter Skattbergstorpet berättade Karl-Erik Skattberg, Varberg om sin förfaders livsöde, den siste båtsmannen på torpet Sven Johan Andreassson. Han kom ursprungligen från boråstrakten och hamnade i Skällinge innan han engagerades som krigsman i Valinge. I Olofstorp finns ett båtsmanstorp bevarat som ett byggnadsminne åt eftervärlden, nämligen Nr 152 Hallmans. Där tog nuvarande ägaren, Annika Ruff, emot och bjöd deltagarna stiga in i stugan där en värmande brasa brann i den öppna spisen. Annika berättade också om den sista båtsmansfamiljen som brukade torpet. På väg till sista anhalten för vandringen, Sinanders kulle, passerades platsen för ett tredje båtsmanstorp, nämligen Kindbergs. Den berömda utsikten från kullen var för dagen starkt begränsad på grund av dimma. Efter fyra och en halv timma avslutades vandringen vid Torsgården i Säm.

Gun Svensson hälsade floravandrarna välkomna till Toarp. Guiden Ingvar Lenfors ses till höger, iförd keps.

Flora Vandring. Ingvar Lenfors guidade drygt 40 deltagare i onsdagskvällens (18 maj) floravandring i Sinanders kulle (Högaberg), Olofstorp och i Toarps hagmarker, ett arrangemang i samarbete mellan STF Norra Hallandskretsen, Lindberga hembygdsförening och Valinge Bygdelag. Betestrycket på kullen har varit hårt i vår och därför var utbudet av rara växter där något begränsat. Ägarna, bröderna Otterdahl, har insett problemet och minskat antalet Higland Cattle (skotsk höglandsboskap) från sju till fem. - Det är inte bra när man låter bli att beta en kulturmark. Då konkurreras örterna ut av snår och träd. Men det är inte heller bra när de betas för hårt, inte heller då har växterna någon möjlighet att utvecklas, sa Ingvar Lenfors. Bland rariteterna han visade på kullen kan nämnas desmeknopp (Carl von Linnés problembarn…), jungfrulin, kattfot och blodrot och även fler än så. Toarps hagmarker ståtar med ett av Hallands rikaste bestånd av backsippa. Men våren har i år varit tidigare än normalt, tidigare än t ex förra året, och därför hade de flesta blommat över. Några, de med växtplats i litet skuggigare läge, visade dock upp sig i all sin prakt. En annan raritet som ägarna till gården, Gun och Henry Svensson, ägnar särskild omtanke är blodnävan som förekommer rikligt utmed vägen upp till gårdarna. - Jag tror att vi tittat på cirka 75 olika arter ikväll. Inte så illa, tyckte Lenfors som har en förkärlek för det kuperade, vackra landskapet i Valinge.

Gökotta i Gässlösa

En tidig söndagsmorgon tog Arne Odlander cirka 15 STF:are in i skir bokskogsgrönska fylld av fågelsång – Gässlösa naturreservat i Rolfstorp, halvannan mil öster om Varberg - med uppförvandring till 111 meter höga Böstesberg som västerut bjuder hänförande utblick över vackra Himledalen med Kattegatt vid horisonten. På bergstoppen njöt gruppen medhavda mackor och uppiggande kaffe/te. Även om göken inte hördes av blev det en härlig förmiddag i det starkt kuperade reservatet, vilket genomrinnes av den porlande, för något år sedan restaurerade Stenån. Förutom intensiv fågelsång studerades områdets historia och de örter som förekommer sparsamt i bokskogen. I ljusgluggar som uppstår när gamla träd faller omkull skapas utrymme för ny bokskog. På bilden tar sig STF:s tätgrupp genom ett sådant snår av ungskog som etablerat sig där strövstigen går fram.

Trollåsens tomatodling

Holländska humlor sköter pollineringen. Små specialiserade flugor bekämpar odlingens fiender effektivt som legosoldater. Vattenburen värme till växthuset, i storlek jämförbart med två fotbollsplaner, kommer från grannen, Södras pappersmassefabrik Södra Cell Värö. De 25.000 plantor, av ett flertal olika arter, som ”installas” varje år drivs upp i Finland och Danmark. För att nå resultat i den stora odlingen – som drivs utan användande av bekämpningsmedel, d v s på bästa biologiska och miljömässiga sätt – räcker det inte att ha gröna fingrar, det gäller att ha gedigna kunskaper i teknik, kemi och ekonomi, bland annat. Dessa kunskaper har ägaren till Trollåsen, Susanne Andersson, som guidade ett 40-tal STF:are genom anläggningen. en en somrig aprileftermiddag.

Norra Hallandskretsen har som tradition, sista lördagen i november, samlas på STF:s vandrarhem Kuggavik, Åsa, som vanligt organiserad av Silva Olsson. Träffen inleds med en halvannan timmes vandring i havsbandet, i år i strålande solsken och gnistrande vit snö. Åter inne i stugvärmen bjöd Ann-Sofie 20-talet vandrare till bords. Hon serverade risgrynsgröt, skinka, vörtbröd och tillbehör. Lagom till kaffe – med pepparkaka – tackades Ann-Sofie med en lång, varm och befogad applåd.

Ridhästavel i världsklass

I samma veva som Bengt Andersson blev nominerad till Årets uppfödare av Svenska Ridsportförbundet – som en av tre – inför Ryttargalan i Globen, hade STF Norra Hallandskretsen förmånen att besöka hans gård, Stall Kristineberg i Lindberg, utanför Varberg. Bengt har ägnat sig åt hästuppfödning i snart 40 år, och satsar nu uteslutande på prestationsavel. I samråd med familjen – dotter Jessica och hustru Lisbeth – väljer han i princip bland världens främsta hingstar till sina ston. En uppfödning som visat framfötterna ordentligt är tioåriga stoet Caramell KS som Svante Johansson, Varbergs ridklubb, red i världscupfinalen i hoppning i Geneve tidigare i år. Som en lika överraskande som trevlig överraskning på besöket i stallet bjöd Lisbeth på kaffe och hembakad bulle i stallet.

Vallda kyrka och Särö Västerskog

STF:arna tar en fikapaus efter det att Ulla Åshede visat oss runt i Vallda kyrka och berättat om de historiskt intressanta omgivningarna. Därefter vandrade i Särö Västerskog och tittade på pelartallar, gammelekar och idegranar. Det var en härlig vandring i strålande höstväder.

Vandring utmed prins Bertils stig

Norra Hallandskretsen av STF inbjöds av Södra Hallandskretsen att vandra utmed prins Bertils stig från Tylösand till slottet i Halmstad, en sträcka på 13 km. Promenaden går utmed havet och detta visade sig från sin pampiga sida med stora vågor. Erik Nickolausson, ordföranden i Södra Hallandskretsen, guidade mycket proffsigt och berättade om de olika sevärdheterna vi passerade. Stigen som tillkom av den dåvarande naturparkmästaren Ragnar Johansson invigdes av prinsessan Lilian i maj 1998. Orkanen Gudrun orsakade stor skadegörelse januari 2005, bl a blev handikappbadet nästan helt förstört. Allt är nu reparerat och det är verkligen promenadvänligt. Utmed stigen finns kungastenen med Oscar II, Gustaf VI Adolf och Carl XVI Gustafs namnteckningar. I Aleskogen som kallas " Halmstads regnskog" finns svärdsliljor och en otrolig fågelrikedom. Här finns bl a den mycket ovanliga mindre hackspetten. Erik rekommenderade oss att komma tillbaka till våren och tillade att då är det så mycket folk utmed stigen att man knappt kommer fram. Den mycket vackra och varierande stigen går utmed sandstränder, klippor, strandängar och skogsområden och erbjuder hela tiden nya vyer och intressanta upptäckter. Vi passerade stenbrottet i Grötvik och Örnäsudden, varifrån vi kunde se ut över havet där ett stort sjöslag ägde rum 1062. Rhododendronparken som vi passerade måste vara mycket pampig när den blommar, så vi från Norra Hallandskresen återkommer säkert för att vandra på stigen en annan årstid.

Höstfagert kulturreservat

Sprakande höstfärger och mustiga jorddofter välkomnade den lilla gruppen från STF Norra Hallandskretsen. med Arne Odlander i spetsen, till Ramsholmens odlingslandskap i Örby, ett landskap som formats av bondehänder: odlingsrösen, terassodlingar, stenmurar, mer eller mindre tydliga spår efter boplatser/gårdar som sedan länge är borta. Gravhögar, stensättningar och skålgropar påminner om att människor levde här också på bronsåldern. Kulturstigarna som strängats genom landskapet följs tacksamt av besökande och den förnämliga lilla skrift i kombination med de informativa skyltarna gör upplevelsen av kulturreservatet så mycket större. STF:arnas vandring tog tre timmar i anspråk.

STF:arna vid en av de många talande stenarna i Torstorps skog.

Bexells talande stenar Våta in på skinnet avslutade deltagarna i STF Norra Hallandskretsen en halvmilavandring till ett stort antal ”talande stenar” i Torstorps skog. Bertil Karlsson, som ledde vandringen, inriktade sig i första hand att berätta om personen Alfred Bexell för att förstå grunden för de unika inskriptionerna i otaliga stenar/klippor i skogen. Förutom rollen som storgodsägare – Torstorp var vid Bexells övertagande en gård på cirka 3.000 tunnland – var han också engagerad som ledamot i Hallands läns hushållningssällskaps ledning och därmed också en föregångsman för halländska jordbrukare; Bexell, trots den storgodsägare han var, hade alltid sitt hjärta och engagemang hos småbrukarna. Detta kom också till uttryck i hans riksdagsmannagärning, där han utmärkte sig med radikala åsikter. Bland annat uttalade han sig redan på 1880-talet för allmän rösträtt. Fråga är dock om inte hans största insats i det politiska livet var avslöjandet av den hemliga, planerade militäralliansen mellan Sverige och Tyskland i slutet av 1880-talet. Bexell var i gott sällskap i sin kritik mot alliansen, även drottning Sofia avrådde kungen att sluta avtal med Wilhelm II i denna sak. Om alliansen kommit till stånd hade vårt land med automatik stått på Tysklands sida i första världskriget…

Sveriges största trädsamling

Bertil Carlssons arboretum vid Vallinsvägen i Varberg rymmer 750 träd och är därigenom landets största samling av träd, större än t ex Botaniska i Göteborg. De flesta så ovanliga att arborister med beundran och avund frågat sig hur han lyckats få dem att överleva det tuffa västkustklimatet. Lördag 4 september guidade Bertil Carlsson drygt 20-talet STF:are runt i den lummiga trädparken. Förutom gedigna kunskaper om träden och vad som är utmärkande för dem, tipsade han om knep för att lyckas med odlingar och ”anrättningen” kryddades med berättelser om träd och besökare. Bertil Carlsson har nu sålt det stora parkområdet till Derome AB som kommer att förvandla det till ett villaområde. Det innebär dock inte att trädsamlingen i sin helhet kommer att försvinna. Företagets planerare har tillsammans med arkitekt gjort en värdering av varje träd och märkt ut de mest värdefulla. Enligt affärsuppgörelsen ska det anläggas en stor inledande lekplats mitt i området. ”Där har jag lovat att plantera intressanta träd” berättade Bertil Carlsson.

Några av deltagarna samlade på kvarnbacken där Bertil Bengtsson berättade kvarnens historia.

När man vandrat upp för den branta backen och får den ståtliga holländarkvarnen i blickfånget vill man travestera Gustaf Frödings hyllningsdikt till Brunskogs kyrka: ”Kvarnen i Trönningenäs står och lyser som en bondbrud, grann och ny…” Det drygt hundraåriga landmärket på Kvarnberget – kvarnen byggdes 1898 – lyser verkligen i sin nya skrud, klädd i 20.000 takstickor och nya vingar. ”Förutom att vara ett landmärke som syns vida omkring är kvarnen också ett omistligt inslag i kulturmiljön i Trönningsnäs”, berättade Bertil Bengtsson för drygt 20-talet STF:are som i onsdags (18 augusti) besökte kvarnen. Bertil Bengtsson, ordförande i Lindberga hembygdsförening, är initiativtagare till den omfattande restaureringen av kvarnen och tillsammans med i första hand familjemedlemmarna har han lagt ner tusentals ideella arbetstimmar för att få den i nyskick - till och med i kördugligt skick med vindkraft. ”Omkring 1940 ersattes vindkraften med en råoljemotor. Därför, när vi vid invigningen i juli förra året, lät vinden starta vingarna, hade det gått 70 år sedan vindkraften senaste användes som kraftkälla i kvarnen”, berättade Bertil Bengtsson. Efter grundlig husesyn i kvarnens fyra våningar samlades deltagarna på kvarnbacken för medhavd fika innan det var dags att vandra ned för kvarnbacken.

STF besökte Håkesgård

I ett lätt för försommarregn tog Kerstin och Pär Stavåsen emot ett 20-tal medlemmar i Norra Hallandskretsen i sin visningsträdgård Håkesgård i Stamnared. Gårdens byggnader, uppförd i en sluten fyrkant, har sitt ursprung i 1600-talet. Innergården är belagd med stora naturstenshällar. Gården ligger närmaste granne med den gamla dansk-svenska riksgränsen, vilken förvandlades till en landskapsgräns när Halland blev svenskt 1645. Under de 15 år som Kerstin och Pär residerat på Håkesgård, har de förvandlat den tunnlandsstora anläggningen till en oas med hundratals växter. Pär Stavåsen gav besökarna goda, handfasta råd, som t ex ”Börja alltid med träden. När de fått sin form och färg, fortsätter du med buskar och örter”. Efter rundvandringen serverades kaffe i den till samlingslokal förvandlade ladugården. Deltagare som ännu har något utrymme kvar i sina trädgårdar passade på att handla växter och bl a keramik i den nyöppnade butiken Ros-tigt.

STF på Styrsö

STF på Styrsö SMHI förutspådde i början av veckan ösregn och kraftiga vindar till helgen. Men det blev inte så farligt, endast ett lätt duggregn delar av lördagen, dagen då ett 20-tal STF:are från Norra Hallandskretsen ”gjorde” Styrsö. Resan började med pendeltåget från Kungsbacka Hede, fortsatte med spårvagnen från Drottningtorget till Saltholmen och med Silvertärnan ut till Bratten. Styrsöfödda guiden Kaye Ljungdahl lotsade runt på slingrande vägar till de olika miljöerna på flakmopparnas och golfbilarna ö. Området vid Bratten domineras av de förmögna göteborgsköpmännens flotta villor från slutet av 1800-talet. ”När dom kom ut på somrarna, var det inte ovanligt att dom hade en tjänstefolksstab på tio á femton personer med sig”, berättade Kaye. Sune Carlsson tog emot i kyrkan och berättade på ett underhållande sätt både om Styrsö och andra öar i Göteborgs södra skärgård och naturligtvis om kyrkan som uppfördes 1752. Efter en sväng förbi Konsum passerades bondbyn på öns smalaste gata. Här låg ursprungligen öns två av tre gårdar. Den tredje låg vid Tången. Styrsö Tången är en helt annan miljö än Bratten. Här bodde öns fiskare i små hus, tätt sammanträngda vid smala, slingrande gator. En gång i tiden fanns även en andelsbutik på Tången, en handel som servade byn med livets nödtorft. Butiken är sedan många år nedlagd och byggnaden är nu caférestaurang som serverade STF:arna är god lunch med fiskgratäng som huvudrätt. Vandringen gick vidare, nu i lätt duggregn, till öns fjärde miljö, skutskepparnas Halsvik, vars byggnader hade vackra glasverandor som främsta statussymbol. Öns högsta punkt, Stora Rös, bjuder en strålande utsikt. I väster Vinga och Trubaduren. I söder, bort över Donsö, ser man Halland och i norr, bort över Bränno, Bohuslän.

Ordf Margaretha Stamborn, t h, avtackar Sylva Olsson

STF Norra Hallandskretsen Förra året ordnades 17 aktiviteter, huvudsakligen besök i intressanta kultur- och naturmiljöer. Tre av dessa var bussresor: 1)Jönköping/Huskvarna, 2)Södra Halland, 3)Skaraborg (studiecirkel). Uppslutningen vid arrangemangen har varit god, t o m bättre än tidigare år. I kretsen (Kungsbacka och Varbergs kommuner) finns 3659 STF-medlemmar, varav närmare tre hundra har särskilt medlemskap i kretsen. Årsmötet hölls i Pingskyrkan, Varberg där ett 30-tal medlemmar mötte upp. Bertil Börjesson, Lindberg visade fina bilder och berättade om cykelturer han gjort i Normandie och Alsace. Årsmötesförhandlingarna leddes av kretsens ordförande Margaretha Stamborn. Efteråt bestämdes styrelsens sammansättning för 2010: Margareta Stambord (ordf), Bertil Karlsson (v ordf), Millan Svensson (sekr), Arne Odlander (kassör), Erik Johansson, Elisabeth Frantzich samt Gunvor Larsson. Revisorer: Yvonne Johansson, Jörn Duerlund samt Gerd Tegenfeldt. Valberedning: Anita Johansson och Mari-Anne Lindblom. Silva Olsson som varit kassör i styrelsen i många år hade avsagt sig uppdraget. Hon avtackades för sina insatser med en blombukett.

STF på orkidéexkursion

Med Margit och Arne Kastberg som skickliga guider företog cirka 35 STF:are i Norra Hallandskretsen en ”resa” till regnskogarna i centralamerikanske Belize. Exkursionen företogs i Orkidé- & Hoyaväxthusen i Varberg. Paret Kastberg, bland landets främsta experter på orkidéer, företog sin resa till Belize i januari, bland annat med syfte att studera orkidéernas naturliga växtplatser, dokumentera och även söka ännu okända arter. Arne Kastberg kunde presentera resan med en lång serie vältagna bilder. I bildskörden fanns också inslag från vardagsliv och mayakultur. Efter föredraget lotsades deltagarna genom växthuset cirka 5000 orkidéer och hoyor. Arne Kastberg delade med sig av sin rika kunskap om de exklusiva växterna och gav värdefulla skötselråd.

STF-are på vandring i Näsbokrok

STF Norra Hallandskretsen arrangerade 12 augusti en exkursion i det 90 hektar stora reservatet med 18 deltagare och Erik Johansson, Kungsbacka som kunnig guide. Från en högt belägen klippa orienterade han om reservatets position i landskapet; pekade ut dubbelfyren på Nidingen liksom Onsalalandets sydligaste udde. Från utsiktsklippan kunde man också sikta Fladen och i söder Ringhalsverkets silhuetter. Erik lotsade oss också till klockgentianians, sileshårens, kustarunens och spåtistelns växtplatser. (Text och foto: Bertil Karlsson)

Besök på Afrikahuset och naturreservatet Gamla Varberg sista söndagen i augusti

Efter besök i Sven Zetterlunds och Linda Rasmussens fina hus i afrikansk stil vandrade deltagarna upp på toppen av det gamla vårdkaseberget, där de njöt av utsikt över hav och land och medhavd fika.

Lyckat “strövtåg” i södra Halland den 9 september

Anita Kindstrand (t h) tar emot för visning av bonadsmuseet i Södra Unnaryd.

Deromegruvorna - geologi och historia den 27 september

Jörn Duerlund (t v) berättar om Deromegruvorna över ett axplock i sin mineralsamling som han han funnit i varphögarna runt gruvhålen.

Vandring vid Apelviken

I tilltagande regn vandrade drygt 20 STF:are från de båda Hallandskretsarna söndag 25 oktober. Vid Kustsanatoriets lilla kyrkogård berättade Rolandh Nilsson (bilden)om de 136 personer, främst barn från Norrland. som fick sitt sista vilorum på kyrkogården. Via badviken ställdes stegen mot Röda Led och dess rika förekomst på skålgropar. Fika intogs i anslutning till Kung Ranes hög. Som avslutning besöktes sanatoriets dubbelvattentorn Albert och Frida.

Inspiration i Öxabäck

Dagen började i Hallstorp där hela familjen Kristiansson tog emot i AK:s Snickeri, visade och berättade om vävstolarnas Rolls Royce - Öxabäcksstolen - med förnämliga finesser. Bengt i Fagerhult gav, med sin berättelse om vägprojektet Strömmen - Haratången, en lektion i kamp för landsbygden. Trots att det var svårt att slita sig från den intagande miljön i snickerifabriken lotsades vi vidare till kraftstationen vid Hallstorpsfallet där vi inbjöds att fika i Gerhards fantastiska kvarnkammare. Färden gick vidare till Prekebo, där Åke Andersson tog emot och berättade med inlevelse och kunskap om den kloka gumman - Kristina Gunnarsdotter Andersson - som botade sjuka på gården i slutet av 1800-talet. När det började kvällas ställde STF:arna kosan åter mot väster, tacksamma för alla upplevelser i en kulturbygd där samhörighet och engagemang är honnörsord. Tack Öxabäck!

Solig grötlunk vid havet

Kretsen avslutade höstsäsongen traditionsenligt med grötlunk i kustbandet vid STF:s vandrarhem Kuggavik i Åsa. Den manstarka troppen - 28 medlemmar - leddes av Erik Johansson. Han beordrade halt vid Löftadalens folkhögskola med vidunderlig utsikt över ett solglittrande västerhav. Skolan, som nu drivs av Hallands landsting, byggdes ursprungligen som dansrestaurang, men ekonomin kärvade och ledde slutligen till en konkurs. Troppen snirklade sig vidare mellan villor, sommarstugor och f d sommarkolonier åter till Kuggavik. Där inbjöd Ann-Sofie till en utsökt buffe bestående av bland annat julgröt, läcker skinka, bröd, must, kaffe och pepparkaka. Ansvarig för det uppskattade programmet var Silva Olsson.