Av STF Turist den
4 augusti 12:38, 2009
Bland det bästa jag gjort i sommar.
Av STF Turist den
2 augusti 10:03, 2009
Det går inte att vara på gotland och missa raukarna. Trodde det gällde Babben också men så läste jag i en gotlandstidning att hon bor i Solna. Typist. Först bjuder jag på en från gotland på vägen till Kyllaj som ser ut som en gubbe. Sen lite raukbouldring från Filip på Fårö. (Bilden är ett montage.) Kyllaj. Klättra den rauken Filip. Fårö. Bravo!
Av STF Turist den
1 augusti 05:56, 2009
Brant och hög klippa i kalk som man kan se Visby ifrån och med lite tur även män i träd. Klippa. Brant. Man i träd.
Av STF Turist den
17 juli 11:34, 2009
Vad som är bra med att vara skadad är att man kan få Filip att paddla i 2,5 timme medan jag sitter i mitten och klagar på att jag får träsmak i rumpan. Vi tog en tur med Gerhard från vandrarhemmet. Det tog 150m innan vi satt fast på en sten. Vattnet var lägre och längre än vi trodde. Fast man visste inte om kraftverket kände för att rycka proppen vilket gav det hela lite mer krydda. Det gick bättre och bättre. Farten upplevde man bäst när man såg botten svisha förbi under. Bra paddlat! Haha. Jag kommer kunna dra mitt cykelvurpakort för resten av resan. Som sagt inte så djupt. Inte farligare än att man kunde sätta ner en fot då och då. Mycket stenar att forsa förbi. Roligt! Förutom fina dubbelsyner såg jag fiskgjuse, bäverbo, olika klaner av fågel, fiskare, fiskar, campare, ett drag i en elledning, sten, broar, svensk urskog och Filips rygg. Gerhard i aktern skötte rodret. Själva målet var att äta kolbulle i ett litet hus vid kanten av älven men det hade ockuperats. För att knyta ihop säcken – av vilka om inte av tüskländare. Det gjorde ingenting för vi åkte hem och åt kolbulle istället. Kolbulle var inte alls en bulle som jag trott utan som en pannkaka med fläsk i. Fläskpannkaka kanske är hädelse att säga men det ligger väldigt nära. Serveras med lingonsylt. Tack för maten!
Av STF Turist den
15 juli 09:22, 2009
Idag var det dags. Återigen kittade med aktivitetsriktiga skor och ett glatt humör. Emil hade fixat fram hojar, två fullblods-terrängforden med överdrivna dimensioner och ställbar komfortdämpning. På med hjälmen! Jag gillar verkligen att cykla men har mest hållit mig till asfalt med en veteranracer. Det här var något nytt. Vi hinner komma 300 meter innan min övertro – kalla det hybris om du vill får visa upp sig för allmän beskådan. Första spängen över en myr. Jag tar sats. Emil hade åkt först och sedan Filip. Själv tyckte jag att jag höll en medelgod styrfart över myren och hade inte alls tänkt att det hela skulle sluta så tvärt. Schokkadånk som farsan skulle ha sagt. Ner i myren, flygfärd över diket, ner i backen och ett försök att hockeytackla moder jord. Jorden vann och jag kunde hälsa välkommen till prima riv/bränn/skrap-märken, en skön lårkaka och diverse yrt sinnestillstånd. Emil drog fram förstahjälpen. En anledning om någon att ta epitetet Calle på spången på allvar. Färden fortsatte. Arm som ni ser. Emil snabb med förstahjälpen. Över fler spänger, vada genom bäckar, rötter, jobba med kroppsvikten, balansen, trampa trampa. Vi körde 2,6 mil bort och tillbaka till fjällstationen. Efter halva loppet var det lunch och halva min kropp börjar att stumna totales. Bra att det var mest nerför hemåt. Turen slog Kebnekaise-försöket. Det var samtidigt väldigt roligt att komma så pass långt på ganska kort tid. Fina utsikter bjöds det på och likaså fysisk degradering. Jag är helt utkörd. Ska försöka att inte ramla nästa gång och hoppas inte åkommorna sätter stopp för framtida aktiviteter. Sylarna i bakgrunden. Går för övrigt som en väldigt gammal man just nu. Strax blir det allsång med Emil i kåtan.
Av STF Turist den
15 juli 12:20, 2009
Zipline gör sig verkligen mycket bättre på film än i stillbild. Det handlar väldigt mycket om att man rör sig fort och över höga höjder. Veckans uppdrag var inskickat av Fredrik och han kommer få gratis nätter på valfritt vandrarhem. Åre kanske passar? Grattis Fredrik!
Av STF Turist den
14 juli 07:48, 2009
Idag var det alltså dags för Filip att avslöja veckans uppdrag. Vinnaren blev "Fredrik" som såg möjligheterna i Åre och gav mig uppdraget att åka Zipline. Inte världens jobbigaste uppdrag – folk betalar för att få göra det. En present skulle vara en mer precis förklaring i mina ögon. Hade jag varit höjd/fart-rädd hade det varit väldigt mycket mera jobbigt kan jag säga. Bra valt Filip. Zipline är att åka linbana hängandes i en vajer. Man har sele och är kopplad till linor som sitter i en rullpryl. Allt är gjort för att hålla för två ton förutom vajjern som håller för åtta. Det funkar inte med ett skärp eller oljade handskar (läs James Bond). Det var ett jävla hålligång speciellt första linan som var snabbast och för att den var först. De näst kommande var roligare för då var man lite mer koncentrerad på att kolla ner och kanske hänga uppochner. Tredje linan var den jobbigaste. Det var kotym att stå med ryggen mot backen och falla baklänges i någon meter innan linan fångade upp än och man åkte nerför linan. Annars var det ett väldigt uppskattat uppdrag. Fler sådana tack! Blandade känslor tillsynes bland mina zipline-medresenärer. Filip var glad i hågen. Nemas problemas ska bara rätta till ljudet först. Pole position. 300 m lina, max c:a 70km/h, fallhöjd 31m och här ska man ta ett språng ut i härligheten. Film kommer, var så säkra! Och grattis Fredrik för uppdraget – du kommer bli rikt belönad!