För enkelhetens skull delar vi in skidorna i tre olika huvudtyper. Längdskidor för åkning i preparerade spår. Turskidor för obanad terräng och på fjället. Telemarksskidor för skidbestigning och utförsåkning med lös häl.

Längdskidor
Längdskidor är smala, lätta skidor avsedda för åkning i preparerade spår. Ej lämpliga på fjället där spår saknas. Skatingskidor på vårskaren kan dock vara ett sätt att ta sig fram snabbt och lätt om man är en erfaren skidåkare.

Turskidor
Turskidor med en bredd på 50-60 millimeter ger stabilitet. Skidorna ska ha midja, det vill säga vara smalare på mitten. De blir då lättare att styra och svänga. Stålkanter ger trygghet på hårdare snö, underlättar svängen och gör skidan starkare.

En turskida, liksom en längdskida, ska ha slutspann, eller dubbelspann. Det innebär att när du står på båda skidorna är det en luftspalt under mittenpartiet på skidan. När du ställer i dig på en fot trycks skidan ner helt mot underlaget. Det är i detta mittenparti som skidorna vallas för fäste, eller har en fästzon som ger fäste utan valla. När du står på båda skidorna glider du på den främre och bakre delen av skidorna. När du trycker ner den ena skidan får du fäste och kan skjuta ifrån.

Det är viktigt att man har ett slutspann som passar till sin egen vikt och skidförmåga. Är slutspannet för hårt orkar du inte trycka ner det och får inget fäste. Är det för mjukt får du sämre glid och vallan slits bort mycket snabbare.

Tänk också på att du bör ha ryggsäck på turen – du väger alltså några kilo mer.

Telemarkskidor
Telemarkskidor är gjorda för att svänga med. För vanlig turåkning är de inte lämpliga men det finns skidor som kombinerar egenskaperna för turåkning med egenskaper som gör de lätta att svänga. Dessa skidor är då vanligen lite bredare än turskidor och har ett kortare och mjukare slutspann.

En skida för mer renodlad telemark har inget slutspann. Det gör skidan lättare att trycka ner i snön vilket underlättar svängen. På senare år har skidorna blivit allt kortare och allt bredare. Vilket också kräver styvare och högre pjäxor. Därmed har också möjligheterna att nyttja utrustningen för turåkning minskat.

Vallning eller vallafritt?
Plastskidor som du vallar själv för fäste ger bättre glid, men är du inte van att valla kan du välja så kallade vallningsfria skidor. Det innebär inte att du helt kan avstå från vallning. Alla skidor måste vallas för att glida bra och för att de inte ska torka sönder. Den vallningsfria zonen ska också skyddas. Oftast med sprayvalla som är anpassad till materialet i den vallningsfria zonen. Fråga där du hyr eller köper dina skidor.

Mer renodlade telemarksskidor vallas normalt bara för glid och kompletteras med stighudar för att få fäste. De kan vallas med fäste när det är kallsnö vilket kan göra turen upp både lättsammare och snabbare om det inte är så brant.

Stighudar
Hudar under skidor är inget nytt. Redan forntida människor använde djurskinn under skidorna, exempelvis sälskinn, för att lättare ta sig fram. Bland annat användes en kortare skinnklädd skida till att skjuta ifrån med, medan man gled på en längre oklädd skida, jämför det med sparken.

Idag är stighudar oftast av syntetmaterial och de klistras fast under båda skidorna för att man lättare ska ta sig uppför i brant terräng. När skidan trampas ner i snön och får ett tryck neråt och bakåt reser sig håren på skinnen och greppar i snön. När du skjuter skidan framåt lägger sig håren igen och skidan kan glida. Väl uppe tas stighudarna av inför den kommande nerfärden.

De som gör skidbestigningar har självklart stighudar i utrustningen, men även den som gör mer traditionella fjällturer kan ha stor nytta av ett par. Du kan på ett lättsamt sätt göra lättare toppturer, de är till stor hjälp om och när du drar pulka och de kan användas för att få fäste när det är speciellt svårvallade förhållanden.

Pjäxor
Stabila pjäxor ger en vilsam skidåkning, och en vridstyv sula gör det enklare att styra och svänga skidorna. Är pjäxorna däremot för hårda eller för höga, som vissa telemarksskor, är de inte lämpliga för turåkning. En rymlig och noga utprovad lädersko minskar risken för skavsår och håller foten varm. Undvik lätta längdåkningsskor vid turer på fjället.

En kraftig bindning ger skidskon stabilitet. När du väljer bindning, tänk efter om du kan laga den om den går sönder ute på fjället. Kommer du fram till att du inte kan det, bör du välja en annan, och därmed sannolikt också en annan pjäxa som passar till bindningen.

Stavar
Stavarna bör räcka dig till axlarna och ha stålspetsar så att de tränger igenom skare och is. En turstav bör också ha en stor truga så att staven inte sjunker ner när snön är mjuk och djup.