I samband med projektet har jag undersökt och analyserat ett antal fina böcker om folkdräkter och inspirerats av folkdräkternas fascinerande konstruktioner. Jag vill göra ett experiment och skapa en ny version av den gamla folkdräkten. Som om den har förflyttats i tidsmaskin från dåtiden till nu. Eller förtrollats av ett troll modernist.
Här kommer lite faktaförstärkning:
Från memoarer (1824) Rose Bertin, personlig sömmerska åt den franska drottningen Marie-Antoinette: när hon en gång hade snyggat till drottningens gamla klänning och erbjöd den till drottningen, blev drottningen mycket glad. ”Nytt – är gammalt välglömt ” – kommenterade sömmerskan händelsen. I själva verket var författaren till dessa ord, liksom memoarerna själva, den franske författaren Jacques Pescia (1758-1830), som skrev dessa ”memoarer” och utfärdade dem på uppdrag av Mademoiselle Bertin. Historien om själva tanken är inte ny, ändå sade en engelsk poet Geoffrey Chaucer (1340-1400) att ”det finns inga nya seder som inte är gamla”. Detta citat från Chaucer använder den engelska författaren Walter Scott (1771-1832) till hans samling av folk ballader, ”Folk Songs of South of Scotland” .
