Svetlana
Hällsten
Konstfack,
Västerbotten
-
Västerbotten
Svetlana
Hällsten,
Konstfack
Arkeologin har belagt att det funnits människor i Västerbotten från stenåldern, men forntida fynd är färre än i övriga landet, och befolkningen måste ha varit gles och fåtalig under hela forntiden. Vattennivån var mycket högre, både havet och älvarna.
Besökta vandrarhem
I jakt på inspiration
Deltagarna har fått besöka några av STF vandrarhem i deras respektive landskap i jakt på inspiration till Folkdräkt 2.0
Lövånger
STF vandrarhem Lövånger
I Lövånger bor du i historiska kyrkstugor som alla har sin egen speciella karaktär, den äldsta är från 1746. Alla stugorna har toalett, dusch, kokplatta och kyl, men den gamla charmen finns kvar i de antika golvplankorna, tapeterna och i färgsättningen.
Svetlana bloggar om Lövånger
Skellefteå
STF vandrarhem Skellefteå
Vandrarhemmet ligger i Skellefteås äldsta kulturområde alldeles invid älven och brofästet till Sveriges äldsta och längsta träbro. Den unika Kyrkstaden finns alldeles i närheten och är en av de bäst bevarade kyrkstäderna i Sverige.
Svetlana bloggar om Skellefteå
livstycket kan man bära som man vill
Drake. Bilden är lånad från Wikipedia
En av varianterna
Mycket inspiration har jag tagit från Västerbottens natur och livsstil och den befintliga folkdräktens konstruktion.
Utmaningen i detta projekt innebar att skapa något nytt men samtidigt bevara folkdräktens ”identitet” eller själ. Att skapa något som är en folkdräkt och inget annat med orientering i ett modernt perspektiv eller även tidlöst. Dräkten ska vara starkt relaterad till människornas samtida vardag, inneha landskapets särskilda drag och estetik och samtidigt vara originell och bärbar. Ambivalens var min ständiga kompanjon hela vägen under min färd genom detta projekt.
Västerbottens himmel. Har ni sett den? Naturen har ordnat dag och natt skiftet i Västerbotten på ett egendomligt sätt och har blekt himmelens färger med hjälp av långa sommar dagar och den vita vinterns snö. Himmelen är ljus med ett skimmer av pastell färger. Kanske havsgrå och soluppgångensrosa, regnblå och lite biege. Skogar, skogar, skogar. Det är brunt.
Himmelen är så enorm i Västerbotten att man oundvikligen vill skicka dit en flygande drake. Ni vet, ett sådan magiskt leksaks djur som man håller i tråden och styr med vinden. Därför designade jag ett livstycke som är lite drake och lite djur som kan leva på kroppen var det vill och vara styrbart. Man kan fästa den runt midjan eller som en krage, eller även som ett dubbelt förkläde. Livstycke och korsett var en viktig och ganska sträng del av kvinnornas klädsel och således liv. Nutida folkdräktens policy är kanske lika sträng. Jag ville befria det lite i min dräkt, släppa det till himmelen.
Jag fann mycket energi i bygdedräktens grafik och sätet att bära plaggen. Förkläde, kjol, sjal på axlarna och rand har jag bevarad. Bygdedräkten är inpräglad i min kappa. Jag tyckte att det skulle var fint med en varm kappa för folket i Västerbotten. En enkel och lätthanterad kappa i Simple Beauty style med en dragkedja i mitten och justerbart livstycke med ett både praktiskt och dekorativt syfte. Den har enkla former motsvarande Västerbottens enkla och äkta skönhet. Materialet har jag däremot valt modernt och syntetiskt med tanke på landskapets höga teknologiska och kulturella utveckling.
Hatten har jag gjort med Västerbottens figurativa motiv på med en touch av Rococo.
Nu är klockan tre på natten och jag är klar med bilderna. Imorgon skriver jag också en beskrivning.
Ett stort tack till Lars Hällsten och Marina Aittalat.
Snart ska jag fota folkdräkten jag har sytt och lägga upp bilderna. Här är en bild på ett liv stycke som lite grann lever sitt eget liv .
Marina har ett snält hjärta och enorma kunskaper i sömnad och mönsterkonstruktion. Hon hjälpte mig med folkdräkten.
-Tänk, om alla folkdräkter kunde flyga. Vart skulle de flyga då? - frågade jag Marina en gång.
-Jag vet inte riktigt, svarade hon, folkdräkternas bärare skulle kanske bestämma. Det är alltid upp till bäraren vad en folkdräkt är, vilken funktion den har och vart den ska flyga.
På bilden har Marina folkdräktens delar på ryggen. Inte skoj.
Hur översätter man plag till landskap?
I samband med projektet har jag undersökt och analyserat ett antal fina böcker om folkdräkter och inspirerats av folkdräkternas fascinerande konstruktioner. Jag vill göra ett experiment och skapa en ny version av den gamla folkdräkten. Som om den har förflyttats i tidsmaskin från dåtiden till nu. Eller förtrollats av ett troll modernist.
Här kommer lite faktaförstärkning:
Från memoarer (1824) Rose Bertin, personlig sömmerska åt den franska drottningen Marie-Antoinette: när hon en gång hade snyggat till drottningens gamla klänning och erbjöd den till drottningen, blev drottningen mycket glad. ”Nytt – är gammalt välglömt ” – kommenterade sömmerskan händelsen. I själva verket var författaren till dessa ord, liksom memoarerna själva, den franske författaren Jacques Pescia (1758-1830), som skrev dessa ”memoarer” och utfärdade dem på uppdrag av Mademoiselle Bertin. Historien om själva tanken är inte ny, ändå sade en engelsk poet Geoffrey Chaucer (1340-1400) att ”det finns inga nya seder som inte är gamla”. Detta citat från Chaucer använder den engelska författaren Walter Scott (1771-1832) till hans samling av folk ballader, ”Folk Songs of South of Scotland” .
