Tyg överallt, det täcker bordet, dukar, servettar, gamla lakan, spetsar, sidensnuttar och ärmarna från det flätstickade tröjliket. Blev lite matt i förmiddags, det var skönt att lägga sig i den där högen.
Nu har jag sytt klart och kan liksom fokusera ut eller vad det heter igen. Man blir lite närsynt av handsömnad, både i ögonen och i skallen, men det är ju så skönt.
Här är bilder från ett annat projekt jag gjort med folkdräktston. Det heter Kärlek ger studs i dojan och har två delar. Det här är en bröllopsdräkt och andra delen är en affisch med texter. Det är en kärleksförklaring till Stockholm och handlar om hur man kan bli ett med staden och den blir ens vän, och hur det känns när den flyttar längre och längre in i en.
