Första natten bodde vi på Stora Frögården på södra Öland. Ett stort vandrarhem med jättetomt och många röda hus med vita knutar. Nyligen övertaget av ett nytt ägarpar som några dagar innan vi kom hade öppnat en restaurang på vandrarhemmet. Vi blev bjudna på hemmagjorda kroppkakor och lufsa och gick längs deras egen sandstrand. De har mest windsurfare och fågelskådare som gäster den här tiden på året, fast alla windsurfare höll på att ge upp och åka hem när vi var där eftersom det var total stiltje på havet.
På vandrarhemmet som ligger på Solberga gård i Köpingsvik nära Borgholm bodde vi i två nätter. Gunnar Kvarnbäck som driver gården och vandrarhemmet har ekologiska odlingar, en gårdsbutik med egenodlade grönsaker, delikatesser och hantverk, de har lamm och en egen restaurang rekommenderad av White guide. Gunnar har varit trädgårdslärare på fina Capellagården. Huset som vandrarhemmet ligger i är från 1850-talet och har kvar väggmålningarna. De har slagit världsrekord i vitlöksfläta - tror den var 115 m lång, och har en jättesparrisodling bakom ladan bredvid lammen. Sparris ser väldigt rolig ut när den växer, som att någon bara stoppat ner dem i jorden, rakt upp står de.
Jag träffade Ingermor Rudolfsson i Föra som har en liten hemslöjdsbutik i en stuga på tomten där hon säljer ölandsdräkter, stickat och virkat. Ingermor var med och gjorde kronprinsessan Victorias ölandsdräkt. Hon hjälpte mig att reda ut ett och annat som gällde dräkten, och vi diskuterade hur handgjort värderas och vad kunder är beredda att betala för tex en handstickad tröja. Många tror att det ska kosta ungefär som konfektion och tycker det är fräckt att vilja ha vettigt betalt, medan fler och fler har full koll på läget. Mycket produktion är ju flyttad utomlands, tex till Baltikum. Även varumärken med hemslöjdsprofil låter sticka upp extremt billigt där och säljer sedan dyrt här. Frågan är väl om det är försvarbart att man skaffar en underleverantör, alltså betalar någon i Baltikum alldeles för lite istället för att själv vara underbetald. Resultatet blir ju detsamma, att hantverket undervärderas någonstans.
Himmelsberga är ett friluftsmuseum, tror jag man kallar det. Det är en gård med bevarade miljöer och verkstäder, öppna inredda hus med möbler och textilier, ett jättefint ställe. Det är lite som Stockholms Skansen i miniatyr. När vi var på Himmelsberga var det 9 plusgrader, jag kan bara föreställa mig hur det måste vara med sol och lite varmare väder.
De har en liten butik, ett café och en konsthall där de nu visar Textil på liv och död, en textilutställning med lokala textilare som arbetat med utgångspunkt i Himmelsbergas egna samlingar. Färgskalan i husen, på väggar , möbler och på textilier träffade mig rakt i livet. Om jag hade haft en vecka till bara… Då hade dräkten inte sett ut som den kommer göra. Det hade regnat när vi var där, och det var så där konstigt ljust som det kan vara när det är mulet. Husens falurödfärg och det nya gräsets gröna var skarpa i jämförelse med färgerna inomhus. Himmelsberga var så fint hållet, kändes omtyckt och vårdat, och gjorde stort intryck på mig.
I Vickleby på södra Öland, med alvaret utanför fönstret och Capellagården som granne bor Karin Olsson. Karin är väverska, utbildad på Brunsons vävskola i Stockholm, och har arbetat som vävlärare. Sedan började hon på Kalmar läns museum och jobbade med deras samlingar. Få eller ingen har bättre koll på ölandsdräkten än hon och hon har vävt täpor, som är ett slags mönstrad sjal, och damast till livstycken. Jag har inte förstått varför livstycken kan se olika ut på varje ny bild jag hittar av dräkten. Karin förklarade att Öland hade många sjöfarare och mycket handel och när någon kom hem och gav sin fru en vacker tygbit så blev den ett livstycke. Det livstycke som Karins mamma hade 1910 är sytt i ett tunt bomullstyg med paisley-mönster, så friheten var ganska stor.
Vi såg mycket mer än det här, Borgholms slottsruin, Ismanstorps borg (stor ruin mitt i skogen), blev intervjuade av Maria Wiell, journalist på Ölandsbladet, raukarna i Byrum på norra Öland, Skedemosse gård där det finns en gammal offerplats där man offrat djur och människor! Gokarten ville inte ta emot oss och Mejeriet i Vickleby som vi hört talas om hade inte öppnat än för säsongen. Vi har sett kameler på en gård som föder upp kameler, i år har de redan sålt två stycken till cirkusar. Massor av blommor och djur, både levande och döda. Maskar, möss, igelkottar, harar, rovfåglar, lamm, svanar, får, kor och hästar. Bland de levande fanns ett rådjur som diade sina kid på en äng vid sidan av vägen. Bland de döda en fågel som blivit påkärd när den åt på en överkörd hare mitt i vägen. I varenda skog låg vitsippemattorna täta, och på väg hem körde en bil om oss, på plåten stod det LYCKLIG!