Folkdräkt 2.0

Rösta kan man göra fram till 01.00 i natt och imorgon kväll avgörs tävlingen på Reginateatern i Stockholm. Spännade värre!

Puss! / Jess ( med pirr i magen)

Det känns roligt men ganska pirrigt! Tänk om kläderna inte passar, tänk om jag glömmer bort att ta med mig någonting, tänk om det blir alldeles, alldeles UNDERBART!!!

Stort tack och puss och kram till alla Ni som har varit inne och röstat på mig, jag önskar att jag kunde ta er med till visningen på torsdag allihop! /Jess

Halmhatten har jag fått låna från Halmens Hus i Bengtsfors, hattmakerskan som gjort just denna hatt heter Kerstin Sandboge. Halmen är flätad och pressad till band och sedan ihopsydd enligt gammal, dalslänsk hantverkstradition. På Halmens Hus finner man inte bara hattar, korgar och många vackra prydnadsföremål gjorda i halm, utan även Nordens enda halmslöjdsmuseum.

Förklädet kom till lite i sista stund, jag hade egentligen tänkt mig att det skulle vara i spets och ha en lite mer romantisk framtoning. Men så fick jag en så fin gardin av Västgöte-Annika, där färgerna gick igen både från det röda livet och det gröna i kjolen. Dessutom så kände jag att jag var tvungen att göra dräkten mera till min och någonting som jag tycker om.

Material;

Mönstrat, vävt bomullstyg och grönt kantband av polyester. Det mönstrade tyget går igen i nederkanten på livet och det gröna bandet återfinns i nederkanten på kjolen.

Att återanvända textilier och ge dem en ny plats tycker jag är fint, det kan man också finna i de historiska dräkterna. Förr i tiden togs textilier tillvara på ett helt annat sätt än idag, man lappade, lagade, sydde om och sparade de lappar som kunde återbrukas. I dalsland finns många fina loppisar och secondhand-butiker där man kan göra storartade fynd och det känns som om många dalslänningar värnar om miljön och naturen. Då är återbruk av textiler en god bidragande faktor, jag önskar att jag bara kunde arbeta mer med miljövänliga material i framtiden.

Jag avslutar den här delen av historien med ett citat från en fin vän; -One man’s trash, another man’s treasure! Hon lever som hon lär och har inspirerat mig mycket vad det gäller att ta tillvara sådant som finns omkring oss, tack Löövet!

Men tro inte att historien slutar här, för så länge Dalsland finns så kommer nya äventyr och berättelser att utspela sig här… så till nästa gång, njut av alla fina bilder på de nya folkdräkterna!

Puss! /Jess

Material;

Den övre kjolen är i viscose-satin med bomullsbaksida, tyget är köpt och handfärgad blått av mig på skolan. Tryck med reaktiv färg i grönt och gult. I nederkant ett grönt band av polyester.

Underkjolen är i viscose och det veckade som syns i nederkant är färgad, gles bomullsväv, även det från skolans lager och färgat av mig i två orange-röda färger.

Jag ville spegla det vilda och vackra i Dalsland, naturens skiftningar och det stora äventyret. Det blåa i kjolen får utgöra både himmel och vatten, medan det gröna står för naturen och växtligheten. Tittar man noga så kan finna både älg, varg, hare, ko, får, korp, fiskar och en cyklade jag i mönstret.

Underkjolen bär på den inre glöden, det varma, sprudlande och lite farofyllda. Jag har tänkt på glöden i en kolmila, hur den lever sitt eget liv och måste vårdas ömt. Det finns inte så många kolmilor kvar i landskapet, men har man riktig tur så kan man få vara med om en kolbränning och få sova i en kolarkoja, det är nog ett riktigt äventyr!

Nu ska hem och sova lite, försöker att vända tillbaka dygnet igen, berättar mer i morgon…

Puss och god natt! /Jess

Jag ville att alla textilier som jag använt av ska ha en koppling till eller komma från lanskapet, det röda tyget var det första som jag införskaffade till dräkten när jag var på besök i Åmål.

Material;

Yttertyg av rött sammet, bomull,  införskaffat på Rackartyg i Åmål. Gult band till snörning, polyester, från samma ställe. Gula passpoalband, bomull, från skolan. Foder av oblekt kraftigt lin, också det från skolan. D-ringar i mässing, från Glitzit i Dals Långed. Nederkanten är i bomull och har en gång varit en gardin, ett second-handfynd av Annika. 

 Livet är tänkt att kunna bäras som det är eller med en blus, skorta, t-shirt eller vad man nu vill ha undertill.

Som jag nämnde tidigare så återfinns de röda färgen hos flera av  bygdedräkternas livstycken. Jag har hämtat min röda färg hos Dalslands-tjuren, den tjur som pryder Dalslands landskapsvapen och som ofta vajar på flaggstänger runt om i lanskapet. Tjuren var från början en oxe med gyllene horn och symboliserade troligtvis den omfattande boskapsuppfödningen som fanns i landskapet.

Jag tolkar tjuren som någonting kraftfullt och imponerande och vill att den styrkan också ska återfinnas i livet och fylla bäraren med mod.

På ryggen av livstycket sitter ett broderi, jag ville få in Dalslands Landskapsblomma på något sätt. Men igentligen var inte de små blåa blommorna det viktigaste utan det budskapet som de för med sig, Förgätmigej – glöm mig inte!

 När jag höll på att leta bilder som bäst så upptäckte jag att blomman hade samma budskap på flera språk, så för att förtydliga att det är texten som är viktig så valde jag att skriva den på engelska.

FORGET ME NOT – Dalsland!

Jag ville inte att Dalslandsdräkten 2.0 skulle bli en ny version av någon av bygdedräkterna, utan snarare att den skulle få berätta sin egen historia och spegla det Dalsland som finns idag. Självklart så blev jag inspirerad av de dräkter som jag tittat på under min resa och jag har tagit fasta på det som dräkterna har gemensamt. Det röda livet och den blåa kjolen till exempel (även om nyanserna skiljer sig åt mellan dräkterna).

Historien som berättas i Dalslandsdräkten 2.0 bygger till stor del på mina egna upplevelser och äventyr i landskapet. Men också på sådant som jag fått berättat för mig, brev jag fått mailat till mig, sådant jag kunnat läsa mig till på biblioteket och på många av de trevliga samtal som jag haft under resans gång.

Dalsland är som en spännande saga med djupa skogar, vackra ängar, porlande bäckar, sjöar, berg, dalar,  vilda djur och äventyrliga kanotfärder (vilket jag tyvär inte hunnit pröva ännu), här finns kaffestugor och hantverksbodar, musikfestivaler och husvagncampingar. Ett litet och nästan bortglömt landskap bakom en stor sjö, men glöm inte bort att Dalsland gömmer på stora skatter och många äventyr.

 Jag ska berätta vidare och guida er genom Dalslandsdräkten plagg  för plagg…

Ett jättestort tack till min vackra modell Ida Hermansson!

Jag lovar berätta mer om mina tankar om delarna i dräkten, om vilka material jag har använt och hur jag har gått till väga i nästa inlägg. Ta hand om er till dess!

Puss! /Jess

…på Kaffestugan såklart, snart är vi stammisar här!

Bor man som jag  i Sveriges vackraste landskap och dessutom har gjort en Dalslands dräkt, så måste man ju naturligtvis  fotografera den ute i den fantastiska Dalslands naturen. Det var mestadels soligt, kanke aningen blåsigt och en liten regnskur drog förbi och blötte ner min fina modell Ida. (Fast det är inte den Ida som ni ser på bilden här ovan utan en annan Ida… ni kommer få se, lugn bara, lugn!)

Förhoppningsvis blev det  några bra bilder iallafall, ska sätta mig nu och välja ut de bästa att visa för er… håller på spänningen bara en liten stund till!

Puss! /Jess

Nu ska jag cykla till skolan och pilla lite på banden till livstycket, tror att det blir de gula i alla fall…

Kanske att jag till och med hinner att njuta lite av sommarvärmen idag, det vore fantastiskt!

Puss! /Jess

Jag lovade ju bilder, här kommer några från arbetets gång…

… Dalslands-trycket, nu på kjolen

många meter färgad gasväv blir till underkjol

kanske blir det ett förkläde också?

Nu sova, imorgon fotografera och på måndag ska jag försöka vända tillbaks min dygnsrytm.

Puss och god morgon! /Jess