I gammal svensk folktro kallar man detta väsen för en magisk hjälpare eller magisk maskot som bär hem saker (speciellt mjölk) till sin ägare. För att bli ägare till en bjära krävs det att man utför en speciell ritual. Berättelserna om denna ritual varierar beroende på vem det är som berättar och vem som har berättat för dem. Ungefär något sådant här:
Av nio ulltrådar i olika färger tillverkas ett nystan. Mitten av nystanet är ihåligt och däri läggs en oblat tillsammans med tre droppar blod från väster lillfinger. Sedan ska man rulla nystanet mot sig och säga en ramsa: ”Du skall för mig på jorden rinna och jag ska för dig i helvetet brinna.”
Då väcks bjäran till liv och är sedan bunden till sin ägare för resten av dennes liv.
Det sades att bjäran mjölkade andras kor och stal för att ge åt sin ägare. De som såg bjäran talade om nystan med ett öga som snabbt och oberäkneligt snodde runt. Bjäran gick inte att stänga ute – den kunde ta sig in genom minsta lilla hål och var svår att fånga.
Men vem ägde en bjära? Om vi skiftar perspektiv en aning. Varför har min granne så blomstrande grödor och inte jag?
Det måste vara något fuffens på gång och på 1600talet betydde ofta ”fuffens på gång” något slags djävulskap. Bokstavligt talat. Man kallade ibland slemsvampen trollsmör för ”bjäradynga” och genom den trodde man att man kunde spåra ägaren. Den skyldiga. Häxan.
Det leder väl ofta dit när man ska titta lite närmare på gammal svensk folktro. Att tron, som när man läser om den känns spännande och lite mysig, blir något verkligt.
I Torsåker utanför Härnösand dömdes år 1675, 71 personer för trolldom. Straffet var yxa och bål. Torsåker var det område i Sverige som drabbades värst av häxprocesserna om man ser till hur många personer som avrättades under kortast tidsspann (vissa källor talar om att alla avrättades under en och samma dag).
(Jag undrar hur många bjäror som var inblandade.)
Tidigare i min blogg har jag pratat lite löst om vägar. Om vi säger att vi inte skulle ta vägen upp mot Häxberget. Om vi svänger av, kanske går över en åker eller längs en stig (kanske delar sig stigen i många nya stigar). Går det?
Jag försöker hålla kvar vid den lite magiska känsla jag hade innan häxprocesserna dök upp. Jag tänker på när jag arbetade med den här dräkten och jag lite nu och då, i ögonvrån, såg någonting som sprang (rullade?) förbi mig. Alltid på samma ställe. Jag tänkte att det kanske var en bjära. Vad den nu är. Vad den nu skulle kunna vara idag?
Jag kanske nystar den runt mitt lillfinger och den kanske nystar sitt lillfinger runt mig. Och den ger mig saker och den tar mig saker och den tar av mig. Tär på mig.
Jag tror att min samling Ångermanland (de magiska ingredienserna) väckte liv i bjäran.

Om Ångermanlandsdräkten var bjäran, är det då jag som är dess ägare eller är det Ångermanland?
Eller om Ångermanlandsdräkten bara är resultat av att bjäran väcktes till liv, vem är då bjäran?
Om jag var bjäran, har jag då stulit från Ångermanland? Och vem skulle vara min ägare?